Jag drömmer om tvillingar. På något sätt känns det som mer ok att drömma om tvillingar just för att alla kan inte få tvillingar. Jag känner mig inte så konstig, ovanlig och ofrivilligt barnlös utan bara tvillinglös. Jag inbillar mig att om jag drömmer om tvillingar så kanske jag får hälften av det, det vill säga ett barn. Ett barn räcker gott åt oss.
2 kommentarer:
Hej på dig! Kul att du kikade in och peppade mig, behöver det i överskott just nu:). PMS är här med besked och jag försöker hindra mig att pula i mig allt möjligt....men känner mig som en trotsig tonåring..:)
Vad roligt att du skapat en blogg. Jag har haft flera stycken. Den första handlade om när jag blev sjukskriven under 1 års tid, den var öppen och mina nära och kära fick ta del av den. När jag avslutade den saknade jag detta och startade en viktblogg tillsammans med en kompis, men hon var inte redo att kämpa så vi la ned den.
Nu sitter jag här med min nuvarande blogg, har dock i denna valt att vara "anonym" mot mina nära och kära (endast min man vet om den). Känns jätteskönt, man kan verkligen skriva om allt då.
Jo, läste om er "beslutsångest" gällande att ställa sig i adoptionskö. Vi ställde oss i kö för 2.5år sedan, och känner en enorm trygghet i det. Den dan vi väljer att sätta igång med adoptionsutredningen så har vi dessa år tillgodi när ansökan väl skickas iväg till det land vi bestämmer oss för.
Med andra ord, om jag vore er så skulle jag inte tveka om att ställa mig i kö.
Kramis Lila
Så sant, så sant! I huvudet är jag fortfarande barnlös så nu när magen börjar komma är det svårt att förstå vad som egentligen är på gång!
Tack för din kommentar! :-) Många som läser men få som kommenterar. Dock är jag väldigt dålig själv på att lämna kommentarer.
Skicka en kommentar