Hur länge är man barnlös? Fram till den dagen man blir gravid, tills det börjar synas att man är gravid, tills man får barnbeskedet vid adoption eller är det helt enkelt tills man håller sitt barn i famnen?
Finns det en så skarp skiljelinje? Är det en så viktig etikett?
Räcker det inte med att säga att jag väntar barn. Jag tänker att man blir väl inte mamma förrän man håller sitt barn i sina armar (oj vad det kändes att tänka på den situationen)?
För mig tror jag att min inre kompass är viktigast. Just nu märker jag att mitt fokus har ändrats. Istället för att gå och oroa mig för att det kanske inte blir något barn, planerar jag för den dag barnet kommer. Det känns väldigt bra! Även om oron för missfall visst ruvar inne i mig.
Om någon någonsin satt etiketten barnlös på mig hade jag nog sparkat bakut, bara för att den känns så negativ.
Det är så individuellt var man känner att gränsen går. Jag känner mig nästan som en mamma redan nu att har ruvat en dag, trots att jag vet att det är 30-40 % chans bara att embryoinsättningen leder till en graviditet. Men ändå jag känner just nu att det finns den alldeles början av livet i min kropp som jag behöver ta hand om redan nu, och detta är så "mamma-liknande" känsla för mig. Kanske det låter konstigt men för mig känns det så.
2 kommentarer:
Finns det en så skarp skiljelinje? Är det en så viktig etikett?
Räcker det inte med att säga att jag väntar barn. Jag tänker att man blir väl inte mamma förrän man håller sitt barn i sina armar (oj vad det kändes att tänka på den situationen)?
För mig tror jag att min inre kompass är viktigast. Just nu märker jag att mitt fokus har ändrats. Istället för att gå och oroa mig för att det kanske inte blir något barn, planerar jag för den dag barnet kommer. Det känns väldigt bra! Även om oron för missfall visst ruvar inne i mig.
Om någon någonsin satt etiketten barnlös på mig hade jag nog sparkat bakut, bara för att den känns så negativ.
Det är så individuellt var man känner att gränsen går.
Jag känner mig nästan som en mamma redan nu att har ruvat en dag, trots att jag vet att det är 30-40 % chans bara att embryoinsättningen leder till en graviditet. Men ändå jag känner just nu att det finns den alldeles början av livet i min kropp som jag behöver ta hand om redan nu, och detta är så "mamma-liknande" känsla för mig. Kanske det låter konstigt men för mig känns det så.
Skicka en kommentar