Några tankar som snurrat runt de senaste veckorna. När vi får barn (via graviditet eller adoption) hur ska vi då kunna hantera allt det vi vet om att vara ofrivilligt barnlösa? Hur ska vi kunna vara stolta föräldrar samtidigt som man vet hur det är att vara på andra sidan? Hur många tår kommer man trampa på? Hur många kommer reta sig på oss precis som vi retat oss på så många? Jag får nästan lite panik när jag tänker på allt som man retar sig på och såras av. Ska jag ta det som en tankeställare? Kanske ställer jag för höga krav på andra. Krav som jag kommer att ha svårt att följa den dagen när jag står där som förälder. Jag måste nog försöka att inte ta åt mig så mycket av min omgivnings okunskap och inte ställa så höga krav. Annars kommer jag ha svårt att hantera mitt samvete när jag äntligen står med mitt barn i famnen.
1 kommentar:
Känner igen dina tankar. När vi väl får barn kommer det ju vara svårt att inte sprudla av lycka och att alla tankar fokuserar på barnet. Efter en så lång väg måste man ju också få stoltsera lite tycker jag. Jag tror också att bara genom ens erfarenhet och att man förstår att man KAN trampa folk på tårna så undviks många fällor. Kram.
Skicka en kommentar