Sexlingar

Jag har tillbringat en stund i soffan efter att jag kommit hem från jobbet med att kollat på två avsnitt av en dokumentärserie om ett par som fått sexlingar. Paret kämpade med sin ofrivilliga barnlöshet 3 år, genom gick ett missfall och sökte sedan hjälp. Man valde då att göra en insemination vilket ledde till en graviditet med sexlingar! Detta var självklar i USA och när man får se vad hon för genomgå förstår man varför läkarna i Sverige är så noga med hur allt med hormon behandlingar, inseminationer, antal ägg och så vidare ska gå till. Exempelvis så kontrolleras antalet äggblåsor och man tar hål på blåsor om de är för många innan en insemination. Statistiken säger ju att det är vanligare med flerbarnsgraviditet vid ägglossningsstimulering. Här verkar man inte ha gjort det. Men hur kan det bli så att man kämpar så länge och så plötsligt lyckas man och då sex gånger. Och varför lyckas inte alla? Varför är det så orättvist?

Visst låter det mysigt med sexlingar men det är ju lite många på en gång. Måste vara kaos hela tiden. Och tänk bara alla blöjor som ska bytas på en dag. Eller när alla börjar gå och springer åt olika håll. Man måste känna sig oerhört otillräcklig som mamma. Nej det räcker nog med ett par i taget.