onsdag 17 februari 2010

Adoption på hyllan?

Under januari och februari har adoptionstankarna legat lite på hyllan. Planen var att vi skulle ställa oss i adoptionskö i början på det nya året. Men det nya året började ju med ett plus. Då kändes inte adoption lika aktuellt längre. Men jag måste ärligt säga att det kändes lite konstigt på något sätt. Vi hade ställt in oss på att adoption kanske var enda sättet för oss att bli föräldrar. Även om vårt plus slutade med ett missfall har det ändå gett oss nytt hopp. Vi kan bli gravida och känner att vi är skyldiga att satsa på det under en tid nu. Men vi lägger inte alla adoptionstankar på hyllan förgått. Och jag måste säga att jag blir så sugen på att adoptera när jag läser om människor som tagit steget och ställt sig i adoptionskö eller när det snart är dags att få träffa sitt barn.

Mannen sa här om kvällen, även om vi år flera biologiska barn tycker jag att vi ska adoptera. Kanske när våra biologiska barn är lite större kan vi ta hand om ett barn som är några år som har det svårare att bli adopteras på grund av att många önskar få så små barn som möjligt. Det kändes så skönt att höra han säga precis det jag tänker. Och plötsligt känns det inte som vi vill adoptera bara för att vi inte vill vara barnlösa utan för att vi vill hjälpa ett barn att få en familj och känna sig älskad av en mamma och pappa. Om det blir biologiska barn, adopterade barn eller både och vet vi inte. Men vi är övertygade om att vi kommer bli en underbar familj. Längtar tills vi blir fler än två.

4 kommentarer:

Bebislängtan sa...

Hej vännen =) Jag gråter när jag läser vilka hjärtan av guld ni har. Att tänka sig hjälpa ett äldre barn som behöver en familj trots att man har biologiska barn. Jag tittade på adoptionssidor strax innan vi började våran sista behandling. Jag vill så gärna adopterna en liten flicka från Kina =)
Stor kram Linda

Anna sa...

Hej
Jag och min sambo tänker precis som er.. Fast vi får biologiska barn så vill vi adoptera!
Om några år har vi nog våra barn ska du se!
Kram

Ninna sa...

Hur Ni änbestämmer så blir det bra för er, en familj fylld av kärlek och stora hjärtan! Har själv fin erfarenhet av adoption, har tre adopterade kusiner från Indien. Det har blivit många fina livslånga kontakter med familjer runt sverige i samma situation. Vi umgås fortfarande trots att barnen som adopterades kom för 25 år sedan :-)
Varm kram Ninna

Älskade barn sa...

Det var rörande, fint skrivet. Kram!