De sista dagarna har det blivit några plus i blogg-världen. Känns kul att få glädjas med människor som kämpa så mycket för ett plus. Men det är ju inte utan att känner sig lite avundsjuk. Men avundsjukan man känner när man vet hur mycket väntan, längtan och kamp som ligger bakom plusset blir mer som en påminnelse om att man inte ska ge upp. Har nog svårare att glädjas med människor som inte behöver kämpa så.
11 kommentarer:
Hej vännen. Det gör ont när jag läser hur du mår. Jag vet ju vad du går igenom. Kommer ihåg att jag bara kurade ihop mig i ett hörn och grät hysteriskt över varför inte vi kunde få ett barn.
Jag är likadan när det gäller att glädjas åt andra..visst är man glad för deras skull, men man är så ledsen för sin egen skull.
Min mans bror och hans tjej berättade för några år sen att de väntade barn..och så säger hon: Ja vi va så rädda att vi inte kunde bli gravida när det inte gick första månaden men sen nästa månad försökte vi igen..ja då gick det! Och det säger hon till oss som har försökt i flera år. Jag blev så ledsen. Det gick ett-två år till, då medd de att de är gravida..igen. Suck och där satt vi..genomgick alla tänkbara behandlingar och ägglossningsstickor utan nåt som hände.
Ja det tog närmare 6 år..nu hände det, men jag går varje dag och är toknervös..jag vill inte mista det här barnet oxå.
Det kommer gumman..det kan ta lite tid ibland. Nu vet du iaf att din kropp KAN bli gravid och det är det viktigaste.
Kram
Men du om någon vet också att det inte bara är att få till det där plusset, eller hur.
Sedan ska dom små stanna kvar där också och det är en lång väg.
Så man får försöka glädjas åt människors pluss och sedan hoppas på att det stannar kvar där.
Jag har ett underbart barn och ett relativt sent missfall bakom mig och just nu är det bara minus och minus efter hormonkrångel efter missfallet. Men den som lever får se. Kram på dig!
Avundsjukan är ofta ett bevis på hur gärna man själv vill ha något. Det gör ont när man inte direkt får det man vill ha, men som Linda skrev. Du vet att du kan bli gravid och jag vet att du snart kommer att bli det igen.
Kram
Känner igen mig så mycket i det Linda skriver.
Man får försöka se de anras plus som nåt positivt för en själv.
Jag vill inte ens tänka på hur jag kommer att må ifall det står minus den 16 feb för min del...
Känner verkligen med dig.
Hoppas en styrke kram ger dig en gnutta styrka iaf. För här får du en stor styrke kram av mig!
Styrke kram!!!
tänker på dig!
Måste bara säga att jag känner igen mig i din beskrivning. jag hade oxå lättare för att känna glädje med de som har fått kämpa än de som blir gravida på ett kick. Jag fick själv kämpa i 5 år och 7 iVF innan jag och min sambo lyckades bli gravida. Ingen av gångerna fick jag ett + på stickan så när jag sedan lyckades bli gravid på naturlig väg trodde jag inte det var sant. Ge inte upp! Men livet hade varit enklare om vi hade haft facit i hand.
Kram och tack för en bra blogg.
Känner igen mig i allas kommentarer och den där avundsjukan knackar på dörren allt som oftast. Och till slut känner man sig ensammare och ensammare när det blir så många plus runtomkring. Men du ska veta att du verkligen inte är ensam, vi är många här som lider tillsammans med dig och jag kan garantera att vi är många här som kommer att glädjas med dig när det blir ett plus på stickan igen!!! För det kommer det bli. Du vet ju att det går så försök att tänka på det när du blickar fram mot den där målbilden med ett stort fett plus i sikte!!!
Massor med kramar!!
Exakt, du träffade verkligen huvudet på spiken där. Jag tror att vi alla känner mer eller mindre precis så.
Dock är det ju lättare, betydligt lättare, att glädjas med någon som man vet fått kämpa så hårt än de som berättar sin nyhet med ett "vi trodde inte det skulle lyckas så fort" eller "vi bara tittade på varandra så blev vi gravida" för det är ju så knäckande för en själv som jobbar för samma sak och det tar sån tid. Och man vet inte om det nånsin...
Men du vet att du kan, det är i alla fall en god vetskap. Har det funkat innan kommer det att funka igen. Förr eller senare!
Kramar!
Jag håller med alla andra som skrivit det, avundsjukan knackar på titt som tätt. Och hur ogärna man än vill känna den känslan så är den ju naturlig. Man är avundsjuk när människor "får" saker som man själv så gärna vill ha.
Men en dag, snart hoppas jag, är det vår tur!
Tänker på dig tjejen!
Kramar i massor
Håller verkligen med om det du skriver. Visst är det lättare att bli glad när någon här i bloggvärlden plussar, men det är klart att avundsjukan finns där ändå. Men jag säger som flera andra, du har blivit gravid en gång och jag tror att du blir det igen. Kram.
Jag blir också avundsjuk, svårt att erkänna det, men ack så sant. Men jag är inte det minsta missunnsam på de som kämpat läääääänge (och då menar jag år, inte månader).
Keep up the good work!
Kram Kix
Skicka en kommentar