torsdag 4 mars 2010

Ett stort minfält

Facebook är det stort minfält! Det vimlar av vänner och bekanta som tillkänna ger sin graviditet och visar upp gravidmagar och babybilder i massor. Smartast hade väl varit att inte besöka denna informationsrika hemsida men av någon konstig anledning dras jag dit. Läser jag någonting kryptiskt som skulle kunna betyda att storken är på väg lusläser jag allt för att se om det finns belägg för mina aningar. Sedan förundras jag över den blandning av känslor som kommer upp. Skulle nog lättast beskrivas lite som skräck-bandad-förtjusning. Känner "åh så underbart" samtidigt som det gör så ont och jag undrar om det någonsin kommer bli vår tur.

4 kommentarer:

avlängtantilldig sa...

Jag är precis som du när det gäller att scanna inlägg efter graviditet. Exakt så!

Anonym sa...

Känner igen mig så mycket! Är likadan,fast det gör så ont kan jag inte sluta läsa. Värst är det med den som klagar och vill att hela världen ska tycka synd om dem för diverse graviditetsymptom, då gör det inte bara ont, då blir man lite arg också.

Annica sa...

Facebook är en farlig värld,har många gånger funderat på att säga upp bekantskapen med vissa vänner för jag orkar inte med magbilder,klagomål,nedräkning till BF men samtidigt är jag så nyfiken,precis som du skriver,En skräckblandad förtjusning..

MDB sa...

Åh vad jag känner igen mig. Har dock haft några perioder jag faktiskt undvikit facebook (eller i alla fall statusuppdateringarna) och vad skönt det har känts. Men sen är jag där igen...