Lunchprat

Lunchens samtalsämne var när man ska berätta att man är gravid. Vi har två jobbarkompisar som är mammalediga var av den ena i stort sett aldrig nämnde att hon var gravid. Hennes graviditet blev offentlig väldigt sent och då endast för att folk började undra varför hon skulle vara borta i vår. Man kan lugnt säga att man kan gömma det mesta i sjukhuskläder! Många tycker att det är konstigt att hon inte ville berätta. Samtidigt var det en vid bordet som berättade att hon inte heller berättat innan halv graviditeten var avklarad. Men hon tyckte att hon i alla fall hade anledning till att inte berätta eftersom hon kämpat länge och genomgått missfall. Jag bara kände av vad vet ni om vad den mammalediga genomgått innan hon fick barn?! Jag blir så trött på människor som ska åsikter om allt och inte tänker speciellt långt. Det är ingen på jobbet som vet om vår situation förutom hon som är mammaledig. Jag vet att den mammalediga inte behövt kämpa speciellt för att bli gravid men det hör inte till saken.

När man är redo att berätta om sin graviditet tror jag är väldigt olika från person till person. Just nu känner jag att när jag väl blir gravid (positivt tänkande) kommer jag vänta ett tag med att berätta på jobbet just på grund av dessa skvallertanter som ska lägga sig i allt. Men det är väl en hel evighet dit så jag hinner ändra mig hur många gånger som helst.