fredag 23 april 2010

Tystnaden

Till mitt förra inlägg fick jag tips om att läsa krönikan Tystaden kring missfall är farlig av Calle Schulman. Calle skriver öppet om det missfall som han och hans tjej och genomgått och funderar på varför det är tabu att prata om missfall. Calle menar att allt hyschande om missfall leder till att människor som genomgår missfall känner en skam och mindre lyckade. När jag läste kände jag bara ja så är det men varför är det så? Missfall är så vanligt men ingen vågar pratar om det. Min räddning har nog varit att få skriva av mig i bloggen.

3 kommentarer:

Lilla M. sa...

Jag har också läst den krönikan och håller helt och hållet med Calle. Tycker det är en skitbra artikel. Vi, eller åtminstone jag har i stort sett varit ganska öppna med att vi försöker få barn och öppen med allt vi går igenom. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag inte mår så dåligt som man kan göra av den här jobbiga processen. Självklart mår man skit och tycker allt är jävligt ändå ibland. Men jag tror att det är mycket bättre att dela med sig av det jobbiga och att man mår bättre av det. För som Calle skriver finns mycket skamkänslor kring ämnet missfall och att ha svårt att få barn och om man håller allt för sig själv ökar skammen mer.

Nenne sa...

Ja, jag har också läst Calles krönika och instämmer. Varför pratar vi inte mer om missfall, varför är det på ngt sätt tabu? Jag har inga problem om att prata om det och det händer ofta när jag tar upp det att det kommer fram att folk som jag aldrig skulle kunna tro har haft missfall också. Jag är övertygad om att det är bra att "ventilera" och prata om det, inte stänga in det! Vi tillsammans får göra det till det självklara i samhället. Vi kan påverka! Tack för en bra blogg. Kram Nenne

♥ Ninna - VillBliMammaNu ♥ sa...

Ja varför är det lite hemligt och tabu att prata om missfall. Likaså ofrivillig barnlöshet. Man känner sig "konstig" om man ens skulle komma på tanken att tala om dessa ämnen över en middag med vännerna, som givetvis har flera små kottar allihop.
Varför skuldbelägger man sig själv? Jag håller med Nenne. Tillsammans kan vi synliggöra och påverka!

kram Ninna