Om inte..

I stort sett varje dag kommer tankar om det som kunde ha varit om inte vi behövt uppleva ett missfall. Det är inte som precis efter, att tankarna kom flera gånger i timmen. Men det finns alltid saker runt omkring som får mig att funderar på hur stor magen skulle ha varit nu, hur jag skulle ha mått och så vidare. Jag kan inte låta bli att ha koll på vilken vecka jag skulle ha varit i. Det gör ont att veta men jag kan inte låta bli. Men det är ändå inte bitterhet jag känner när jag tänker på missfallet utan hopp. Hopp om att vi en dag kommer bli föräldrar.