onsdag 23 juni 2010
Ge upp
Ibland får jag bara lust att ge upp. Skita i allt som har med barn att göra. Tänk att säga upp sig från jobbet, sälja allt man äger och åka ut på en lång resa och vara borta minst ett år. Det skulle vara så skönt. Men räddslan för att allt skulle vara likadant när man kommer hem och att man då "slösat" bort ett år håller mig hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ge inte upp Tea, jag gjorde det och idag vet jag att mirakel kan ske. Jag håller alla tummar och tår att du snart får hjälp av IVF, kramar
Tanken har slagit mig också. Och de flesta andra i IVF-svängen, misstänker jag. Det skulle vara sjukt skönt att bara sälja allt, packa lätt och resa bort ett tag.
Alltså, det enda jag kan hoppas är att du får styrka att fortsätta. Någonstans där nere i mörkret så finns det både en väg upp och ett litet litet ljus... Vi har själva hållit på i någonstans nio år nu och efter all bergodalbana så har det äntligen blivit vår tur, hon väntar på oss på andra sidan jorden:) Så det finns hopp men det kan ibland vara en väldigt krokig, krånglig och tuff väg för oss ofrivilligt barnlösa. Jag hoppas att du orkar hålla ut och att ni snart får lite nedförsbacke och medvind! Glad midsommar:)
Jag har tänkt precis samma tanke, drömmer om att segla jorden runt med min man, bara han och jag. Slippa kontakten med alla människor som kan producera barn hur lätt som helst och inte förstår att vara lyckliga ändå... Tyvärr är det väl som du skriver, man måste ju komma tillbaka till verkligheten igen och då kommer den slå en med blyhammaren i huvudet. Jag tror att man måste lära sig hantera smärtan, hitta andra saker i livet som också är värt någonting. men hur svårt är inte det? Du är i alla fall inte ensam, det ska du veta. Kram
Kämpa på Tea! En dag kommer du vara glad att du orkade kämpa! Om du ger upp kommer du garanterat ångra det!
Ge inte upp! Men var inte "rädd" för tanken på att ge upp när den kommer, tänk den och låt den flyga iväg sen.
Det kommer vara värt det, allt jobbig kommer vara värt det, när ni famnar ert barn för första gången! Oavsett om det kommer upp på ditt bröst eller det är via adoption!
Ge inte upp! Fortsätt kämpa och håll oss gärna uppdaterade med allt vad undersökningar och behandlingar innebär.
Vi ska påbörjar våra undersökningar i oktober, så jag ska läsa igenom din blogg och se vad vi har framför oss
Skicka en kommentar