söndag 15 augusti 2010

Hopp bland tårar

Efter 12 mil med tårarna rinnande längs kinderna känns det trots allt bättre. Syster är gravid igen med sitt andra barn och det handlar inte om att vi inte gläds med dom utan frustrationen över att vi står kvar och trampar på samma ställe.

Känslorna är blandade och jag skäms över att inte helhjärtat kunna hoppa runt av glädje vid ett sånt glädjande besked. Livet känns inte alltid rättvist men jag har bestämt mig för att se framåt. Varje dag som går är en dag närmare för oss att bli föräldrar.

15 kommentarer:

Jag vill jag kan... sa...

En stor kram till er båda!!

♥ Ninna - VillBliMammaNu ♥ sa...

TUNGT! Sänder en varm varm kram!

TeachMom sa...

Jag känner igen känslorna. Det blir er tur! Kram!

petra sa...

Skickar en stor varm kram till dej Tea. /Petra

Bebislängtan Linda sa...

Men va jobbigt vännen. Du går igenom nästan samma sak som jag gjorde. Jag och min syster gjorde ett varsitt ivf försök i jan/feb-09. Vi gjorde ett färskförsök och hon skulle tina upp sina 3 ägg. Den 10:e feb plussade vi och syrran skulle tina upp sina strax därefter. De lyckades tina det 3:e ägget och fortsatte sin graviditet medan vi kämpade oss igenom dagar då jag blödde och hade ont..fick vårat 2:a missfall i början på mars. Jag va så knäckt..att hon väntade sitt andra barn och vi kunde inte ens behålla ett. Jag va ju glad för deras skull men hade jättesvårt att visa det eftersom jag va så ledsen för våran skull. Jag önskar idag att jag hade varit med delaktig i hennes graviditet för jag vet nu idag hur gärna man vill visa sin mage med sparkar och allt, även för sin syster men där har det skurit sig många ggr. Hon känner att jag inte brydde mig om hennes mage och det mår jag dåligt över idag. Lyckan vänder men det kan ta lite tid. Idag pratar vi mycket om hur det va förut när vi trodde att vi aldrig skulle lyckas och nu är det 2 dagar kvar till bf. Vi är ändå glada på ett sätt att vi har fått kämpa och gå igenom ivf. Vi vet var vi har varandra och skulle inte ens överväga att separera om det blir jobbigt..det är ju det här vi har längtat efter. Det här barnet är så efterlängtat att vi skulle gå över eld för det. 7 års väntan gör mycket.
Jättestor kram till er, det kommer gå jättebra!!

Mamman med den tomma famnen sa...

Känner igen känslan. Man vill glädjas helhjärtat, men blir än mer medveten om var man själv befinner sig. Men snart är det även vår tur. Kram

Sara sa...

Jag förstår precis hur det känner, och det är ju tyvärr jättevanligt!
Jag håller tummarna för att du får ett plus inom de närmsta veckorna!
KRAAAM

Sara sa...

Jag förstår hur du känner det. Många kramar till dig!

Anna sa...

Kan bara säga att jag förstår dig, har känt så så många gånger. Idag sitter jag på andra sidan. Många kramar till dig och du kommer bli mor en dag!

Barnarlivet sa...

Usch! Det är så tungt att inte kunna dela lyckan genuint, utan istället blanda upp den med missunnsamhet. Och det är extra tungt att det är en så svårförklarad situation, (om din syrra är en av de som blir med barn helt naturligt). Du ska veta att du inte är ensam, har man varit i barnlöshetssitsen förstår man dig mer än väl. Håller tummarna att du och din syrra får dela graviditetstid snart! Kram!

Nenne sa...

Förstår hur du känner, en nära vän till mig är gravid och jag gör allt för att undvika henne. Men Tea det blir vår tur också! Kram

Hedda sa...

Om din syster vet hur ni har det, så lägger hon det säkert inte dig till last att du inte kan glädjas på det sättet som du känner att du "borde".
Kram.

Tea sa...

Tack för er omtanke.

Greengal sa...

Förstår att det är tungt! Kram

F sa...

Tänker på er! Kram