Jag känner ofta att min längtan efter barn viftas bort och inte tas på allvar på grund av min ålder. Över allt får vi höra att vi är unga och med andra ord har all tid i världen att få barn. Nej, vi har inte all tid i världen! Det känns som att jag behöver be om ursäkt för att jag vet nu (läs flera år sedan) att jag vill bli mamma. Borde det inte vara tvärt om. Ung och svårt att bli gravid när man ska vara fertil borde betyda att man behöver all den hjälp man kan få.
12 kommentarer:
Du har så rätt i det som du skriver att om man är ofrivilligt barnlös får åldern inte spela någon roll, eftersom man kan önska barn lika mycket i 20-års åldern som i 30-40 års åldern och vilken åldern som helst man talar om är det lika jobbigt att inte kunna få barn spontant och detta får aldrig "avdramatiseras" för att man är "ung".
Men, samtidigt kan jag säga också att jag önskade mig hela tiden sedan vi gick in i den här karusseln att vara under 30 och inte över. Åldern kan ändå vara en väldigt stor brådskande faktor, vilket gör själva barnlösheten ännu jobbigare. Att känna att man kanske inte har tillräckligt med tid på sig, när man vet hur länge köar det finns, hur många gånger man behöver kanske försöka och att hela processen kan ta flera år (så att man hinner bli över 40), och samtidigt där är den biologiska klockan som tickar hårt, det är mycket frustrerande.
Ibland säger folk riktigt dumma säker, när de egentligen menar att vara snälla. Tror du inte att det är det du upplever?
I mitt fall är det tvärtom. Folk säger saker som att de aldrig skulle orkat i min ålder. Att de själva är glada att de är "klara med småbarnsåren". Vad de inte förstår är att jag hellre valt att vara en ung mamma om jag kunnat, så de orden svider i mig, även om jag förstår att de är menade som "Vad du är stark och modig".
Jag tycker att ni gör rätt i att ta tag i det här nu. Ni vet vad ni vill och ni gör allt för att lyckas. Bra jobbat tycker jag!
hållr med!
Det är väl jättebra om man tar tag i detta när man är hyfsat ung. Vi valsade runt under 5 år och gjorde 5 provrörsförsök. Det är 5 år som försvinner när det i vårt fall inte fungerade + ytterligare 3 år i adoptionskö. Det är bra att ni gör detta nu. Jag hoppas dock att det går betydligt fortare för er och att allt fungerar.
Lycka till!
Ja, visst är det där helt sjukt med åldern! Vi kastade p-pillrena för ca 11 år sedan, då var jag 20 år. Vid 21 års ålder började vi utredas och under hela denna resa, ännu idag vid snart 31 års ålder så får jag höra...men ni är ju SÅ unga!
Jag vill bara kräkas på det, för det är NU jag vill ha barn eller i dagsläget ett syskon och det spelar ingen roll om jag är ung eller gammal. Kan dem verkligen inte förstå ens längtan och förtvivlan när det inte går som man vill.
Men antar att det bara är att hålla käft eller komma på något jäkligt klokt att dra fram när situationerna uppkommer.
Kramis Lila
Det spelar ingen alls roll vilken ålder man är i! Känslan av barnlöshet är ju helt densamma!! Men, som några här också tidigare har sagt, träffar man sin tilltänkta sent i livet, fipplar med provrörsbefruktning i fyra-fem år innan man kommer på att ställa sig i kö för adoption och sen får vänta där i 4-6 år, ja då kan man hamna i vår situation: att riskera att aldrig få bli föräldrar. På DET sättet har ni "bättre odds" som är yngre. Det vill säga ni har idag fler valmöjligheter framför er, men självklart är det lika jobbigt och lika hemskt för er!
Känner också igen det, en gång fick jag höra att jag själv nästan var ett barn så varför skulle jag ha så bråttom, då var jag 19 och vi hade försökt i ett år och genomgått första fertilitetsutredningen.
Vet inte hur många gånger vi har fått höra att vi har all tid i världen, nu har vi ju liten på jäsning men det tog fem år och flera behandlingar, tiden springer iväg helt enkelt.
JA det är helt sant. Men jag ska försöka hålla hoppet uppe!!
Jag förstår det du skriver, men man får försöka slå dövörat till. Däremot på kliniker, bland läkare och sköterskor så vill man tas på allvar även om man råkar vara ung!
Jag hade gärna varit under 30 när vi väl gjorde utredningen för en -kanske- bättre chans. Det är ju helt rätt att kontrollera sådana saker tidigt, om man har möjlighet.
Håller med om att man ska tas på allvar oavsett ålder! Men man har mycket bättre förutsättningar att lyckas om man startat i tid och inte så sent som vi gjort.
Det är sjukt stressande att veta att fertiliteten som var urusel från början, nu dessutom blir sämre varje månad eftersom man passerat 35. Sen kanske vi inte kommer hinna adoptera eftersom vår kommun vägrar göra adoptionsutredning, så länge vi håller på med IVF
Ångrar så att vi inte började utredningen för några år sedan!
Åh, jag vet precis hur du menar! Folk säger så hela tiden! Och folk som inte själva har haft svårt att bli gravida förstår inte den oerhörda längtan efter ett eget litet knyte.
Blödningen kom som ett brev på posten imorse. :( Idag har jag tagit mitt första steg mot hjälp. Jag ringde det magiska numret. Blev dock tvungen att ringa tillbaka imorgon för att boka en tid, men nu är första steget taget och plötsligt känns det inte riktigt lika jobbigt längre.
Lycka till, jag håller tummarna för er! :)
Folk kan säga så dumma och okänsliga saker!
Kram!
Skicka en kommentar