Vilken smärta adoptivföräldrarna måste känna och vilken förvirring för lillkillen! Har tidigare tänkt att det verkar vara enklare att adoptera ett svenskfött barn. Mindre resande, alla papper är på svenska och Sverige har ett fungerande rättssystem. Men när jag läser sådana här artiklar eller om Kix i hennes blogg blir man ju tveksam över om barnet verkligen sätts först. Det här är svåra frågor om barnets rätt, biologiska föräldrars rätt och foster/adoptivföräldrars rätt...
måndag 16 maj 2011
Rätt att ångra sig?
Barnlängtan uppmärksammade denna artikel på sin Facebooksida om en pojke som från från 4 timmars ålder endast känt till sina foster/adoptivföräldrar. Den biologiska mamman hade inte träffat pojken sedan födelsen trots att planen var en öppen adoption. Åtta månader senare tar den biologiska mamman tillbaka sitt medgivande för adoption.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja, jag tycker att det verkar så grymt och så komplicerat. Och vad är egentligen barnets bästa?
Svar till Mamma Vilja:
Ja, visst verkar det komplicerat! och vem vet vad som är bäst för barnet?
Jag tycker också att det är konstigt. Kan biologiska föräldrar verkligen annullera en adoption? Var går gränser för att ändra sig?? Egentligen tycker jag inte att det ska gå att ändra sig om man väl gått med på en adoption. Föräldrar som adopterar kan ju inte ändra sig och lämna tillbaka barnet, varför är det inte på samma sätt för de som adopterar bort sina barn? Jättejobbig situation för alla!
Nu är det inte långt kvar för dig! Är det spännande och läskigt på samma gång? All lycka till!!
Kram
Ja, jag läste den där artikeln. Vilken hemsk situation för både adoptivföräldrar och den lille. Hur kan man bara göra något sådant? Att behöva "återlämna" barnet efter 8 månader är ju helt vansinnigt!!
Oj, nu ryser jag för att du drar paralleller till mig (oss) när det gäller den här artikeln från Svenljunga. När vi läste den, min man och jag, så konstaterade vi bägge att vi hade "tur". Våra band till Gumman hade ju inte blivit så stark som banden måste ha blivit till en 8 månaders... Fy vad fruktansvärt det måste kännas. 8 månader är en lång tid... Kram Kix
Svar till Charlotte:
Tycker mest att det är långt att vänta ;)
Svar till Kix:
Ni var de första jag tänkte på. KRAM
Skicka en kommentar