I natt har vi delat rum med en 1-dygns bebis. Miraklet känns jättestor och hennes skrik låter "vuxet" på något sätt om man jämför med fågelungen i sängen bredvid.
Miraklet hade en riktig skrikperiod när de andra flyttade in och ett par timmar framåt. Kände mig som en dålig mamma som inte kunde få tyst på min bebis när vi fick sällskap. :( Under natten sov Miraklet och det var fågelungen som småskrek mest hela tiden. Konstigt nog kunde jag koppla bort det och vaknade bara när Miraklet vaknade till och gnydde. Häftigt att man redan känner sitt barn så bra!
4 kommentarer:
Det är synd att man inte får eget rum. På BB fick jag under min tid där dela rum med tre olika mammor. Det var så himla stressande när min son grät, för jag ville inte att de skulle bli störda. Och de stunderna min son sov gott så grät deras barn, och jag hölls vaken.
Nu är du visserligen inte på BB, men ändå. Jag tycker att bebisar och mammor, oavsett avdelning, ska få ha ett eget rum.
Du är verkligen ingen dålig mamma för att lillan inte var tyst.
Krya på dig!!
Håller med dig,Det är väldigt häftigt att man så snabbt känner igen sitt eget barn!=)
Svar till Lisa:
Jag varit inneliggande på special BB de här dygnen.
Svar till Sofia:
:)
Okej :-)
Skicka en kommentar