måndag 19 september 2011

"Jag kommer inte ihåg hur det var att inte få barn"

Det har pratats lite om barnlöshet i media de senaste veckorna. Det gillar vi! Senast är det Jenny Strömstedt har skrivit en krönika i Expressen, Jag kommer inte ihåg hur det var att inte få barn.

Jag kan till viss del förstår Jenny att nu när man har barn är man så uppfylld av sitt barn och sitt nya liv. Men jag minns ännu desperationen och frustrationen när det inte blev något plus. Jag minns tydligt kommentarerna som sårat. Jag blir fortfarande alleles kall när någon fäller en klumpig kommentar till mig eller någon i min omgivning. Jag minns men kan ändå känna att jag inte kan ju en rättvis bild av hur det är att vara mitt uppe i det nu när vi har Miraklet. Hon var ju så värt det!

9 kommentarer:

akna sa...

Visst är det värt allt man gått igenom! Men visst finns alla smärtsamma minnen kvar... Kram

Marie sa...

Vi ska börja med minifom också idag tänkte vi :)

Cecilia summerar sa...

Jag håller med om att det är bra att det skrivs offentligt om barnlöshet - men instämmer med er, både här och i mitt eget blogginlägg om artikeln, om att jag minns. Och vill minnas. Men jag undrar om man verkligen skulle skriva en sån där krönika som Jenny gjorde om man INTE kom ihåg hur tufft det var....?
Vilken fin bild du har överst Tea!

Tea sa...

Svar till Cecilia:
Jag tror att det är viktigt att minnas både för mig själv och för alla som fortfarande kämpar. Gillar det du skrivit!

Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa sa...

Jag kommer allt för väl ihåg känslan och aktar mig för vad jag säger till par som inte har barn. man kan aldrig veta hur länge någon har försökt.
kram kram

Jenny / Ekomamma i stan sa...

Jag tror att jag alltid kommer att komma ihåg hur det var att längta halvt ihjäl sig, men såklart har det hela flyttats "längre bort" efter att vi fått vår skatt.

Tea sa...

Svar till Kristin:
Jag man ska verkligen tänka sig för innan man säger något. Man vet hur ont det gör.

Svar till Jenny:
Jag förstår vad du menar. Kanske kommer längtan "flyttas fram" igen när/om man börjar fundera på syskon.

Anonym sa...

Jag tror krönikan är skriven som om att hon visst kommer ihåg hur smärtsamt det var.. men att hon kanske fått kommentarer nu efteråt att det borde hon ju inte komma ihåg längre för nu har hon ju barn. Jag uppfattar krönikan som starkt ironisk.

//MInna

Tea sa...

Svar till minna:
Jag tror du har rätt. Man skriver inte en sån krönika om man inte minns hur det var.