Ibland undrar jag om folk bara vill visa att de är fördomsfria och korrekta när de frågar om Miraklet är en pojke när hon har rosa kläder eller ligger i sin rosa åkpåse...
Å, jag är så trött på det här med färger och kön...
Jag vill att vårt barn ska bli sedd och respekterad för den person den är. Kan tycka att när man klär barn i pojk- respektive flickfärger (vilket i sin tur är löjligt eftersom inget kön äger den ena färgen) så tillskrivs barnet vissa personliga egenskaper. Har en pojke svart och blått på sig med "cool" mönster så blir pojken plötsligt cool. Vilken liten tuffing! sägs det om barnet. Som kanske egentligen är en lugn och försiktig liten kille. Eller; vilken liten rar och gullig tjej om barnet är klätt i rosa från topp till tå. Och så är det en tjej med ett väldans humör och aktiv som tusan.
När vi klädde vår son i röd fleecejacka och röd- och vit randig mössa blev han ofta tagen för tjej, men i den knallblå overallen är det ingen som tar fel...
Fick sensast idag från om det var min "son" i vagnen. Hon verkade dock mer förvånad över att jag inte var så ung som jag såg ut (du måste ju vara max 21...) än att det var en tjej med brun overall i vagnen.
Samma här, vi får oftare höra "han" trots att jag nästan bara klär Alice i typiskt "tjejiga" kläder och mycket mycket rosa :-) Det gör ju ingenting alls men man förväntar sig motsatsen :-)
Det ju oväsentligt vad det är för kön och jag fattar egentligen inte varför folk frågar. Vill man ha något att fråga kan man ju fråga vad barnet heter...
7 kommentarer:
Jag hade en Blå mössa på vår tjej på BB, sköterskorna belv helt förvirrade, enligt journalen var det ju en tjej - jag fick många kontrollfrågor.
Likadant är det nu, jag har blårandiga lakan i vagnen och blandar rätt friskt med alla möjliga färger på vår lilla tjej.
Så när jag har rosa och blått samtidigt uppstår en del rätt "roliga" dialoger...
Kram på er!
Tja, rätt många jag känner kör rosa till sina söner, så jag hade också frågat!
Å, jag är så trött på det här med färger och kön...
Jag vill att vårt barn ska bli sedd och respekterad för den person den är. Kan tycka att när man klär barn i pojk- respektive flickfärger (vilket i sin tur är löjligt eftersom inget kön äger den ena färgen) så tillskrivs barnet vissa personliga egenskaper. Har en pojke svart och blått på sig med "cool" mönster så blir pojken plötsligt cool. Vilken liten tuffing! sägs det om barnet. Som kanske egentligen är en lugn och försiktig liten kille. Eller; vilken liten rar och gullig tjej om barnet är klätt i rosa från topp till tå. Och så är det en tjej med ett väldans humör och aktiv som tusan.
När vi klädde vår son i röd fleecejacka och röd- och vit randig mössa blev han ofta tagen för tjej, men i den knallblå overallen är det ingen som tar fel...
Jag frågar alltid, oavsett vad barnet har på sig.
Fick sensast idag från om det var min "son" i vagnen. Hon verkade dock mer förvånad över att jag inte var så ung som jag såg ut (du måste ju vara max 21...) än att det var en tjej med brun overall i vagnen.
Har också fått frågan om vilket kön det är trots "killfärger". Folk är nog osäkra bara eller så vill de inte göra bort sig genom och säga fel:)
Samma här, vi får oftare höra "han" trots att jag nästan bara klär Alice i typiskt "tjejiga" kläder och mycket mycket rosa :-) Det gör ju ingenting alls men man förväntar sig motsatsen :-)
Det ju oväsentligt vad det är för kön och jag fattar egentligen inte varför folk frågar. Vill man ha något att fråga kan man ju fråga vad barnet heter...
Skicka en kommentar