När man minst anar det kommer verkligheten ifatt. Så var det idag på ICA när jag plötsligt insåg att jag lever livet vi kämpade för. Och vad var det som fick mig att inse detta - jo, en banan. Att få plocka en banan i lådan med bananer för barn och sen köra barnvagnen bland hyllorna och ge Miraklet lite banan gav mig perspektiv. Vi är verkligen föräldrar och Miraklet börjar bli stor!
10 kommentarer:
Jag älskar de där bananerna! Igår gick Mini runt vårt lilla Ica med en barnbanan i högsta hugg. Så gullig att alla möjliga begapade sig över honom.
Lycka att få ta en banan!
Underbart:)
Vardagslycka! Så härligt att få de där ögonblicken av insikt och tacksamhet.
Va? Jag fattar ingenting!
Svar till Blue Velvet:
Vad är det du inte förstår?! Att jag insåg att vi var en familj och att Miraklet börjar bli stor för att jag kunde ge henne en banan i affären...
Underbart <3
Ibland får man verkligen nypa sig i armen! :-)
Ja visst är det både det lilla och det stora som påminner en. Som barnlös och längtande stötte man ju på allt det här som man nu istället kan komma på att "ja just det, äntligen är det min tur!"
Det kommer då och då, när man inser att man faktiskt nått målet..Overkligt men så obeskrivbart lyckligt :)
Sv: Har klarat mig utan blodvite idag, turligt nog ;)
Tänk vad vi har längtat (efter allt möjligt ;))!!
Kram!
Skicka en kommentar