För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg av en tjej som länge bloggat om sin ofrivilliga barnlöshet och nu äntligen blivit mamma. Hon upplevde det obehagligt att se hur alla blogg-vänner hon lärt känna slutade att höra av sig. Visst var det många grattis-kommentarer precis när hon blev gravid. Men sen var det som om hon gått över till det andra laget, byt klubb. Andra laget som består av alla som är gravida eller har barn. Är det inte hemska att vi är så egoistiska att vi inte kan glädjas med dom som lyckas efter att kämpat så.
Samtidigt kan jag bli oerhört irriterad av personer som blir som förbytta när de blir gravida. De känns som de inte har någon känsla alls och gör allt det där som de skrivit i inlägg efter inlägg om att de är så irriterande över. Det verkar inte finnas något mellan läge. Kanske är det omöjligt att vara med i båda klubbarna?
6 kommentarer:
Jag tror inte att det är omöjligt, men kanske svårt att vara med i båda klubbarna.
Först styrs man så mycket av sin egen sorg och oro, sedan av den jättestora glädjen, att kanske man inte ens märker att man beter sig på ett sätt som man inte tyckte om innan. Det är svårt, men jag förstår absolut som du säger. Jag själv har upplevt det utanför bloggvärlden.
Den andra saken att folk försvinner när någon blir gravid. Delvis förstår jag, delvis inte. Jag försöker att se de "äntligen gravida" fallen så som ett "hopp-tecke" och jag fortsätter läsa de här bloggar också, för att de säger till mig att "Det inte är omöjligt. Man KAN lyckas." och det ger alltid lite styrka.
Jag fortsätter att följa bloggarna jag har följt sedan de har kämpat för att få barn, när de sedan blir gravida blir jag så himla glad för deras skull, när sedan bebisen kommer så blir jag ännu gladare. Det är sånt som ger mig hopp. Jag behöver läsa om andra som lyckas för att själv få hopp!
Känner verkligen igen det där du skriver om. Framför allt har jag upplevt de där som blir som förbytta när de blivit gravida. Helt plötsligt är det som att allt som var innan är som bortblåst. Väldigt märkligt.
Jag fortsätter att följa de bloggerskor som blir gravida. Men i flera fall med bloggar jag följer så har inläggen blivit mer sporadiska efter att personen blivit gravid och då kollar jag kanske inte av bloggen varje dag, och det blir kanske mindre kommentarer också (eftersom jag inte brukar kommentera på varje inlägg).
Jag förstår precis vad du pratar om, har med skrivit om "andra sidan". Jag tror verkligen inte man gör något medvetet, lika djup som sorgen är på ena sidan, så är glädjen så hög på andra, det är verkligen svart eller vitt. Jag hoppas att vi som kämpar extra ändå minns och har i baktanken hur jobbig och lång vägen till barn var den dagen det blir vår tur.. kram
Vet inte bara en fundering, men kanske inte så lätt att hamna på andra sidan heller? Missförstå mig rätt, men kanske känns knepigt mot de bloggvänner som finns kvar på barnlöshetssidan. Man har fått den lyckan som inte de har ännu.
Men även som många av er skriver, de har själv varit i samma sits och vet vad som önskades då.
Kram, kram
Komplexa funderingar... jag känner själv att jag TROR att mitt intresse till en blogg om ofrivillig barnlöshet kommer att svalna om bloggen byter till ett ämne (såsom en graviditet) som inte "ger" mig något. Har dock inte hamnat i den situationen ännu.
Kix
Skicka en kommentar