Under den senaste veckan har jag känt mig väldigt positiv. Kanske är det så att det kommer gå vägen i alla fall. Men nu känner jag mig orolig och livrädd igen! Det känns som tiden bara står stilla.
Innan jag blev gravid funderade jag på varför vi inte blev gravida. Och tankar om att vi behövde en längre förberedelse tid snurrade runt i mitt huvud. Tankar om att vi en dag ska få ett barn som inte är riktigt som alla andra. Ett barn som "kräver" mer uppmärksamhet och arbete. Att när det blir jobbigt så kommer vi kunna se tillbaka på den här tiden, veta att det här var vår största önskan och hitta kraft i det. Och ingenting kan göra att vi inte älskar barnet av hela våra hjärtan. De senaste dagarna har dessa tankar kommit tillbaka, vilket gör mig mer orolig. Längtar tills första ultraljudet är gjort så vi får veta lite mer i alla fall.
2 kommentarer:
Vilken vecka är du i nu? Och när får ni göra ultraljud?
Jag tror och hoppas att allt kommer gå bra för er!
Allt kommer att gå så bra. Jag känner det på mig. Vilket datum var ditt första ultraljud? Mitt är den 4:e.
Kram
Skicka en kommentar