Vi kämpade

Jag känner ett behov att berätta att vi faktiskt kämpade innan Miraklet kom. Jag är på något sätt rädd att människor som är mitt uppe i sin barnlöshet ska se oss och tänka "tänk vad lätt vissa har".

Nu åker IVF-medicinerna

Nu åker de sista IVF-medicinerna och kanylerna till apoteket. Vi gjorde en rensning för drygt ett år sedan men de mediciner som inte hade gått ut vågade vi inte slänga då men nu åker de!

Ett verkligt under

Dagboksanteckningar:

Söndag 23 oktober 2011
Trodde inte att det var möjligt. Men ändå lyste ett starkt plus redan innan kontrollstrecket kommit fram. Så overkligt. Så underbart. Så önskat. Så efterlängtad. Ett verkligt under!

Tusen tankar och den främsta tacksamhet. Vad har vi gjort för att förtjäna detta?!

Söndag 30 oktober 2011
Bruna flytningar och lite rött blod. Minns allt för väl vårt förra missfall.

Tisdag 1 november 2011
Fortsatt brun-röda flytningar. Ringer 1177 så säger att det är HELT normalt att få en blödning i samband med att mensen skulle kommit. Jag frågar hur många är det som har en cykel på 52 dagar?

Onsdag 2 november 2011
På kvällen kommer det rött blod och lite klumpar men sen inget mer.

Torsdag 3 november 2011
Ringer mödravården och pratar med en bra och trevlig barnmorska. Hon säger att i nuläget kan man varken veta eller göra någonting. Skulle jag börja blöda mer, få ont eller feber så ska jag genast ringa gynakuten. Känner mig allmänt sjuk men har bara någon halv grads feber.

Söndag 13 november 2011
Har fortfarande bitvis bruna flytningar men ingenting mer händer vilket i och för sig nog är ett bra tecken.

När vi plussade med Miraklet kändes det overkligt men vi visste ändå att de satt in två embryon. Den här gången känns det bara så osannolikt att vi skulle vara gravida.

Torsdag 24 november 2011
Har inte fattat det än. Kommer inte fatta innan vi sett det lilla undret på ultraljudet om en vecka.

Är väldigt trött och hungrig och har varit det in några veckor.

Fredag 25 november 2011
Har varit på inskrivning hos MVC. Känns konstigt att vara där igen och ha med sig Miraklet.

Tisdag 29 november 2011
Har berättat för några vänner för att kunna få hjälp med Miraklet på torsdag när vi ska på ultraljud.

Torsdag 1 december 2011
Idag har vi varit på ultraljud och fått se Bonus med armar och ben och ett hjärta som slog! Bonus mättes till 10 veckor och 5 dagar vilket är en dryg vecka mindre än om man räknar på senaste mensen. Jag misstänkte att det inte riktigt gick att räkna på mensen eftersom jag hade brun flytningar i över en vecka efter att den vanliga mensen slutat. Eftersom Bonus inte var större så gick det inte att göra alla mätningar utan vi fick en ny tid om 2 veckor. Så tråkigt att behöva se Bonus igen så snabbt ;)

Söndag 18 december 2011
I fredags var vi och gjorde ett nytt ultraljud. Helt otroligt att se hur mycket som hänt på två veckor. Nu var det visserligen en nyare apparat denna gången men oj så mycket detaljer och tydligt vi såg lilla Bonus.

Torsdag 22 december 2011
Har berättat för min chef att det blivit lite ändrade planer och jag är gravid igen. Hon blev naturligtvis glad för vår skull eftersom hon vet om vår resa innan Miraklet kom. När jag pratat med chefen berättade jag även för några jobbarkompisar så det dröjer väl inte många timmar innan det är allmänt känt på jobbet...

Torsdag 29 december 2011
Jag tror att jag börjat känna att Bonus rör sig på kvällarna när jag sitter stilla eller ska sova. Som små bubblor på insidan eller är det magen... ;)

Gravida igen!

Om det skulle vara någon som missat det så är vi gravida igen. En spontangraviditet! Det känns helt otroligt och vi har svårt att fatta att det är sant. Känns som en sån där saga som fok berättar om för att uppmuntra mitt i barnlösheten. Vi lever i sagan!

Vi har valt att inte berätta tidigare för att vi behövde ha det som vår hemlighet den här gången. När vi plussadet med Miraklet blev det ju offentligt samma dag både här och i vår vardag.

 

Ett välsignat år

13 september 2010 var dagen då vi studsade på rosa moln. Graviditetstesten ligger fortfarande sparade inne i sovrummet. Det är något speciellt med dom - så fulla av hopp och välsignelse!

Sanningen finns på kort

Tittade på kort i kameran från slutet av graviditeten. Alla har sagt till mig att det bara var mage på mig men på dessa bilder ser jag uppsvullen ut i ansiktet. Man ser inte sånt när man är mitt uppe i det eftersom det sker gradvis. Men när man tittar tillbaka syns skillnaderna så tydligt.

Minigolf

Minigolf med Miraklet bitvis i vagnen och bitvis i babybjörnen. Kände mig ungefär lika smidig med henne på magen som när jag spelade höggravid... ;)

Den största dagen i våra liv - Första delen

Det har efterfrågats en förlossningsberättelse. Så här kommer äntligen (några) rader om den största dagen i våra liv.

Den andra juni var vi inne på förlossningen för ställningstagande för igångsättning. Livmodertappen var mjuk och läkaren gjorde en hinnsvepning. Det bestämdes att vi skulle komma tillbaka nästa morgon och att man då skulle ta hål på hinnorna så att vattnet går. Under resten av dagen hade jag något fler sammandragningar än tidigare men fortfarande ingenting som gjorde ont.

Den natten blev det inte många timmars sömn eftersom vi visste vad som väntade dagen efter. Framåt fem tiden hade jag förvärkar under någon timme med cirka tolv minuters mellanrum. När det var dags att stiga upp hade förvärkarna försvunnit men slemproppen gick när jag var på toa. Efter att förlossningen gett klartecken att det fanns rum för oss åkte vi och var på plats 7:35.Efter att vi gjort oss hemmastadda på vårt rum började man med att koppla en ctg-kurva. Allt såg fint ut och strax efter nio tog man hål på hinnorna. I samband med detta sattes även en skalpelektrod på Bebben för att lättare ha koll på hennes hjärtslag under förlossningen.

Framåt tolv, ett tiden började värkarna ta fart och jag kräks. Strax innan halv två började jag använda lustgas. Oj, vad trött man blev! Hade ingen koll på rum eller tid. Det var bara jag, värkarna, lustgasen och mannens röst i bakgrunden. Det bytes personal på avdelningen och bestämdes att jag skulle få värkstimulerandedropp för att få fart på det hela. Vid fyra tiden valde jag att få epidural. Jag lyckades inte kissa utan barnmorskan fick tappa mig med kateter.

En timme senare var jag öppen 10 cm men huvudet behövde komma ner ytterligare. Värkarna kom igång rejält och jag började känna att jag gärna ville krysta. Vid 18-tiden fick jag klartecken att det var fritt fram att börja krysta. Och 18:35 hände det vi längtat så efter, vårt Mirakel föddes. När Miraklet kom upp på bröstet skakade jag i hela kroppen av total lycka, lättnad och utmattning!

Fortsättning följer...

Svar på kommentar

Hej Jane som skrev kommentaren nedan. Du hittar en sammanfattning av vår historia bland annat här. Vill du veta någonting mer är det bara att höra av dig.

"GRATTIS till att äntligen ha fått hem ert lilla mirakel! Kan du berätta kortfattat hur det gick till? :) Har inte hängt med förrän nu i denna bloggen... Går in i v 12 imorgon, då kan jag känna mig säker ändå :D Åhh är så glad för din skull! När jag läste kortfattat om din blogg blev jag tårögd... allt om att inte kunna få barn var så ledsamt. Jag är så glaad för din skull!"

Vecka 43 (42+0)

För jämförelsen skull lägger jag upp den sista magbilden tillsammans med de andra bilderna även om det inte känns så aktuell just nu...

Nu kör vi

Förlossningen har gett klartecken att det finns rum för oss. Nu kör vi!

En sista bild på magen

Laddar batterierna

Här laddar vi batterierna i dubbelbemärkelse... Sömn, film, pasta och så kamerabatteriet.

Minoriteten av statistiken

Vi tillhör tydligen alltid minoriteten av statistiken... ;) Exempelvis de procenten som inte blir gravida inom ett år, de procenten som lyckas bli gravida med IVF på första försöket och nu de 10 procenten som inte har fött innan vecka 42 är slut...

Information från Liberos app Gravid för iPhone.

Hemma från förlossningen

Då har vi varit inne på förlossningen för ställningstagande till igångsättning. Allt såg bra ut och läkaren sa att det hänt en del sen jag var hos mödravården för en dryg vecka sedan. Hon gjorde en ny hinnsvepning. Om det nu inte sätter igång av sig själv under dagen eller natten så är vi välkomna tillbaka för igångsättning imorgon kl 7:30. Planen är att ta hål på fosterhinnorna så att vatten går och värkarna kommer igång av sig själv.

1 månad

Ja, då var det juni och jag varit hemma 1 månad och väntat. Hade jag vetat att jag skulle gå över så här länge hade jag nog jobbat lite längre. Visserligen var det väldigt skönt att slippa gå upp så tidigt och vara totalt slut när jag kom hem men några dagar till eller till och med veckor till hade jag klarat av. Men det kan man ju inte veta innan. Hade hört att när man gjort IVF så var det vanligt att man föder tidigare. Hade dock i bakhuvudet att mamma gått över cirka två veckor med alla sina tre barn så jag visste vad som kunde vänta. Nu är det i alla fall nära, den här månaden måste det ju ske ;)

Bra start

Ok, den tröjan var ren i max fem minuter...

Förlossning inget för oss?

Det känns lite som förlossning är någonting som aldrig kommer hända mig. Lite samma känsla som när vi gick och väntade på att bli gravida. Vi visste att det var möjligt och hoppet fanns där hela tiden men ändå trodde vi inte att det skulle bli vår tur;) Men nu kan det inte vara så många dagar kvar!

Tid att tänka

Det värsta med att gå över tiden är nog att man får mer tid att tänka. Det är inte så att vi går runt och tänker, tänk om hela tiden men man undrar ju hur Bebben mår där inne. Ibland kan mannen fråga mitt i natten "sparkar hon?".

Vätska i kroppen

Igår måste jag samlat på mig en heldel vätska i kroppen för oj vad jag sprungit på toa i natt! Minst en gång i timman, ibland mer...