Nu åker IVF-medicinerna

Nu åker de sista IVF-medicinerna och kanylerna till apoteket. Vi gjorde en rensning för drygt ett år sedan men de mediciner som inte hade gått ut vågade vi inte slänga då men nu åker de!

Ivf-bloggar

För er som inte känner till så finns det en samlingssida för bloggar som har med barnlöshet och ivf. Många intressanta och läsvärda bloggar!

Ny frysteknik

De första bebisarna som kommit till med hjälp av vitrifieringsmetod det vill säga en ny frysteknik har fötts. Äggen frys ner till minus 196 grader på en bråkdels sekund.  Den nya tekniken gör att hela 95 procent av äggen klarar upptining jämfört med 65 procent med den gamla tekniken.

Tredje avsnitten av Drömmen om ett barn

Idag har jag sett tredje delen av Drömmen om ett barn på tv3play eftersom vi var borta igår när det sändes. Jag kände igen mig i paret Isa och Rickard och det de beskrev om att vara ung och barnlös. Attityden ni-som-är-så-unga-kan-väl-inte- ha-problem-att-bli-gravida har vi också upplevt flera gånger från både sjukvård och andra man berättat för.

Jag tycker inte ålder ska spela någon roll. Jag tänker snarare om man har ålder på sin sida men ändå är barnlös så borde ju alla resurser sättas in och inte vänta på att oddsen ska  bli sämre. Jag har ibland upplevt att sjukvården väntar ut de unga och hoppas in i det sista på spontana graviditeter och satsar på de äldre som kanske inte har så många år på sig. Rätt eller fel? En prioriteringsfråga helt enkelt som jag förstår är svår. Sjukvården behöver mer resurser till barnlösa helt enkelt.

Fjärde avsnittet av Barn till varje pris

Tycker att det var ett bra avsnitt som visade att adoption inte är ett lätt och enkelt alternativ som är möjligt för alla. Dessutom fick man se att allt inte går att fixa med IVF.

Har du missat programmet så kan du se det här.

Andra delen av Drömmen om ett barn

Förra veckan var det Sandra och Lars, den här veckan var det Anna och Anders som gjorde programmet. Så personligt och äkta. Starkt jobbat.

Tredje delen av Barn till varje pris

Jag kan inte sätta fingret på varför men programmet fångade inte mig riktigt. Jag kom på mig själv att pilla på datorn samtidigt som jag med en halvt öga kollade och lyssnade.

Nyfiken omtanke

Av ren omtanke är jag nyfiken på hur det har gått för de andra som vi gick föräldrarutbildningen för adoption med. Vi vet att ett annat par fått en dotter några veckor innan vi fick Miraklet. Men de andra vet vi inte hur det har gått för. Det känns inte som vi är i någon position att ta kontakt med de andra för att fråga hur de mår och hur det går, nu när vi är på andra sidan.

I stort sett alla paren kände sig inte klara med IVF-svängen och inte riktigt framme vid adoption när vi skildes åt för ett år sedan. Ironiskt nog så kändes det som vi var det par som mest var inställda på adoption och så blev just vi gravida. Jag tror att vi bearbetat mycket genom bloggen (jag genom att skriva och mannen genom att läsa mina tankar). Att vi dessutom pratat om adoption redan innan vi ens började försöka bli gravid var nog också en bidragande orsaker. Men man är ju olika.

Första avsnitten av: Drömmen om ett barn

Att gråta till tv-serier brukar vara mannens uppgift men i kväll har även jag fällt en tår. Detta var verkligen ett program med känslor av både längtan och glädje. Starkt gjort av personerna att ställa upp och delat något så privat. Gillart!

Andra delen av Barn till varje pris

Igår såg jag den andra delen av svt:s serie Barn till varje pris. Tyvärr tycker jag att det är lite väl sensationella personer som är med i serien. Exempelvis hur många är det som försöker få ett sjunde barn med nedfrysta embryon? Jag tycker att det spär på bilden av att allt är möjligt med IVF. Samtidigt är det en viktig fråga det där med syskon och att många önskar mer än ett barn.

Om vi ska få större förståelse för barnlösa och lika vård i hela Sverige så tror jag fler måste förstå att de flesta barnlösa är helt vanliga-Svensson-par. Det är grannen, bästisen, kassörskan på ICA, killen på gymmet, jobbarkompisen och så vidare.

Att berätta eller inte

Det är många i vår omgivning som vet om att vi kämpat för att få Miraklet. Det är ingen hemlighet direkt. Samtidigt är det ingenting som jag basunerar ut för alla.

I det enskilda, privata samtalet när frågorna kommer direkt till mig svarar jag (oftast) som det är. Vad jag har svårare för är när det mer är ett allmänt samtal om barnlöshet, IVF eller adoption. Då tycker jag det är svårare att säga "Vi kämpade i fyra år innan vi fick Miraklet" eller "Vi var inte säkra på om vi kunde få biologiska barn så vi tänkte adoptera och har gått föräldrarutbildningen" eller "Vi har gjort IVF hos landstinget". 

Ofta blir jag irriterad på mig själv efteråt och tänker att jag borde sagt någonting. Jag tycker verkligen att barnlöshet inte är något att skämmas över och kanske kan jag hjälpa andra att förstå vad man går igenom som barnlös genom att dela mina erfarenheter.

Det kunde varit vi

Den 6:e oktober börjar det en ny serie om barnlöshet på tv3. Det ska bli så spännande att se den. Vi var faktiskt uttagna att vara med i serien. Vi hade börjat filma lite hemma under vår IVF. Av någon anledning blev inte de första intervjuerna gjorda och vi han bli gravida. Vi kände då att vi inte kunde ge en rättvis bild av hur det är att längta och kämpa för att bli föräldrar eftersom vi kommit ett sånt stort steg närmare målet. Det är lite med blandade känslor jag ser reklamen. Det känns skönt men också lite tråkigt att vi inte tog chansen.

Ett välsignat år

13 september 2010 var dagen då vi studsade på rosa moln. Graviditetstesten ligger fortfarande sparade inne i sovrummet. Det är något speciellt med dom - så fulla av hopp och välsignelse!

365 dagar efter DET

För 365 dagar sedan fick jag två embryon som hyresgäster. Ett av dom bestämde sig för att bo kvar länge och ligger nu i min famn. Gud är god!

Nyplockad höna

För ett år sedan var jag en nyplockad höna ;)

Nässpray igen

Sitter här med nässpray i handen och på något sätt känns det bekant... Den här gången är det bara mot föekylningen men jag kan känna förväntningarna blandat med obehaget när Suprecur-sprayen rinner ner och smaken når munnen som jag kände för ett år sedan.

Boktips

För ett år sedan pratade vi mycket om både IVF och adoption. Folk runt omkring oss började ställa in sig på att vi eventuellt skulle bli föräldrar genom adoption. Ett bevis på detta fick vi i helgen när vi fick denna boken, När du kom till oss av Eriksson och Lindgren som köpts för ett år sedan. Boken är en bok där man fyller i olika saker och minnen från när adoptivbarnet kommer till familjen. Jag fastnade för en fråga "så länge längtade mina föräldrar efter mig". Tycker den säger så mycket!

Vi lyckades!

För ett år sedan började vi behandlingen som ledde till Miraklet. Tänk att vi lyckades!

Hipp hurra

Idag är det 33 år sedan första IVF-barnet föddes. Grattis!

Lotteri på andras olycka

Att lyckas bli gravid kan ibland upplevas som ett lotteri, vissa lyckas medan andra kämpar år in och år ut med tillsynes samma förutsättningar. I England har detta tagits till en ny nivå - ett verkligt lotteri där högsta vinsten varje månad är en IVF-behandling, ett embryo alternativt en surrogatmamma. Tala om att göra pengar på andras olycka!

Aftonbladet som rapporterar om detta borde läsa på lite mer eftersom de i sin artikel skriver att vinsten är en bebis. I själva verket är vinsten som sagt en behandling som kan leda till en bebis men det är ju långt ifrån alla behandlingar som leder till ett barn!