Jag känner ett behov att berätta att vi faktiskt kämpade innan Miraklet kom. Jag är på något sätt rädd att människor som är mitt uppe i sin barnlöshet ska se oss och tänka "tänk vad lätt vissa har".
Fast det väl också så att det ligger en sorts kamp bakom väldigt många barn som föds. Även om själva "tillverkningen" är lättare för vissa så kan det vara så mycket annat som är tufft. Att bli vuxen, att skapa en trygg situation för att inte tala om att hitta den partner man vill dela föräldraskapet med. Och dom som inte kämpar med sådant _innan_ barnen kommer dom lär få kämpa riktigt ordentligt när barnen väl är ute!
Jag kan iaf säga att er berättelse har fått mig att tänka om mycket och öppnat upp mitt sinne. Jag har tidigare alltid tänkt att dom som varit tillsammans och inte har barn har valt att vänta eller valt en annan väg. Men har väl insett att det inte är så lätt för alla.
Men på avstånd ser man bara resultatet. Så man kan inte styra vad folk tänker. Det enda man kan göra är att berätta sin historia - om folk vill lyssna är upp till dom.
Svar till Jeny: Skönt att höra att jag inte är ensam om mina tankar.
Svar till Elle: Alla har ju inte läst bloggen. Tjejen på ica som först kollar på magen och sen på Miraklet eller killen i barnvagnsaffären som sa det va ju tätt...
Svar till anonym: Ja det är ju många som får kämpa på ett eller annat sätt. Kul att vår historia fått dig att tänka om. Det värmer att få höra.
jag känner igen detta så väl, fast att vårt kommande barn är efterlängtat, det kan säkert de flesta förstå, men när man har burit en sorg och kamp innan man får sitt biologiska barn kommer ingen längre att se. Men jag tror att skulle kunna bjuda på det.
När jag var som mest bitter på alla vagnar, magar, skrik och mammor, så intalade jag mig själv att jag inte hade en aning om hur de blev till. Det kanske är någon som kämpat i åratal innan de blev sin familj.
vi höll på i nästan ett år innan det tog sig och det fanns stunder där paniken kom och tanken på att aldrig få ett barn. jag kan inte annat än att le åt allt ni kämpat och önska er all lycka till i framtiden <3 :)
Oj nu får jag nästan lite dåligt samvete.. Jag kan väl kanske ha tänkt så en eller två gånger :S Men kanske mest av den anledningen att man hittar blogglistor som ska tillhöra folk som man tror kämpar, nu liksom. Och så är över hälften av bloggarna tillhörande folk som fått sina barn. Inte för den saken skull, jag önskar inte att det vore fler som behövde kämpa. Och jag önskar alla den lättnaden när bebis dyker upp, på stickan eller hur det blir.. Ha det fint, och njut av liten :)
Glad för din - er - skull. Härligt att allt gick så bra! Det ger hopp åt alla dem som fortfarande försöker och vill. Och de som i framtiden kommer att vara i väntan och mellan hopp och förtvivlan! Välkommen också till min sida, där skriver barnläkare Hans Nyström om barn och besvarar frågor. Mycket om trots och positivt bemötande av barn som inte samarbetar så som vi vuxna ibland skulle önska. Hälsar Anna
Glad för din - er - skull. Härligt att allt gick så bra! Det ger hopp åt alla dem som fortfarande försöker och vill. Och de som i framtiden kommer att vara i väntan och mellan hopp och förtvivlan! Välkommen också till min sida, där skriver barnläkare Hans Nyström om barn och besvarar frågor. Mycket om trots och positivt bemötande av barn som inte samarbetar så som vi vuxna ibland skulle önska. Hälsar Anna
12 kommentarer:
Känner igen mig i det du skriver, jag berättar också gärna att vi Ivf:at oss till E. Just för att jag själv hade velat höra det när vi försökte.
Fast om man läst denna blogg och er historia så borde man väl förstå att vägen har varit lång och krokig? Eller tänker jag fel?
Kram
Fast det väl också så att det ligger en sorts kamp bakom väldigt många barn som föds. Även om själva "tillverkningen" är lättare för vissa så kan det vara så mycket annat som är tufft. Att bli vuxen, att skapa en trygg situation för att inte tala om att hitta den partner man vill dela föräldraskapet med. Och dom som inte kämpar med sådant _innan_ barnen kommer dom lär få kämpa riktigt ordentligt när barnen väl är ute!
Jag kan iaf säga att er berättelse har fått mig att tänka om mycket och öppnat upp mitt sinne. Jag har tidigare alltid tänkt att dom som varit tillsammans och inte har barn har valt att vänta eller valt en annan väg. Men har väl insett att det inte är så lätt för alla.
Men på avstånd ser man bara resultatet. Så man kan inte styra vad folk tänker. Det enda man kan göra är att berätta sin historia - om folk vill lyssna är upp till dom.
Svar till Jeny:
Skönt att höra att jag inte är ensam om mina tankar.
Svar till Elle:
Alla har ju inte läst bloggen. Tjejen på ica som först kollar på magen och sen på Miraklet eller killen i barnvagnsaffären som sa det va ju tätt...
Svar till anonym:
Ja det är ju många som får kämpa på ett eller annat sätt. Kul att vår historia fått dig att tänka om. Det värmer att få höra.
känner likadant! Berättar för alla vi träffar om hur efterlängtad tjej vi har...
jag känner igen detta så väl, fast att vårt kommande barn är efterlängtat, det kan säkert de flesta förstå, men när man har burit en sorg och kamp innan man får sitt biologiska barn kommer ingen längre att se. Men jag tror att skulle kunna bjuda på det.
När jag var som mest bitter på alla vagnar, magar, skrik och mammor, så intalade jag mig själv att jag inte hade en aning om hur de blev till. Det kanske är någon som kämpat i åratal innan de blev sin familj.
Hälsningar från ekke
Hallåååå, vart har du tagit vägen ?????
Svar till Blue Velvet:
Bloggar på annan adress. Maila mig på 9manader@gmail.com om du vill ha den nya adressen.
vi höll på i nästan ett år innan det tog sig och det fanns stunder där paniken kom och tanken på att aldrig få ett barn. jag kan inte annat än att le åt allt ni kämpat och önska er all lycka till i framtiden <3 :)
Oj nu får jag nästan lite dåligt samvete.. Jag kan väl kanske ha tänkt så en eller två gånger :S Men kanske mest av den anledningen att man hittar blogglistor som ska tillhöra folk som man tror kämpar, nu liksom. Och så är över hälften av bloggarna tillhörande folk som fått sina barn. Inte för den saken skull, jag önskar inte att det vore fler som behövde kämpa. Och jag önskar alla den lättnaden när bebis dyker upp, på stickan eller hur det blir.. Ha det fint, och njut av liten :)
Glad för din - er - skull. Härligt att allt gick så bra! Det ger hopp åt alla dem som fortfarande försöker och vill. Och de som i framtiden kommer att vara i väntan och mellan hopp och förtvivlan! Välkommen också till min sida, där skriver barnläkare Hans Nyström om barn och besvarar frågor. Mycket om trots och positivt bemötande av barn som inte samarbetar så som vi vuxna ibland skulle önska.
Hälsar
Anna
Glad för din - er - skull. Härligt att allt gick så bra! Det ger hopp åt alla dem som fortfarande försöker och vill. Och de som i framtiden kommer att vara i väntan och mellan hopp och förtvivlan! Välkommen också till min sida, där skriver barnläkare Hans Nyström om barn och besvarar frågor. Mycket om trots och positivt bemötande av barn som inte samarbetar så som vi vuxna ibland skulle önska.
Hälsar
Anna
Skicka en kommentar