tisdag 21 juni 2011

Den största dagen i våra liv - Första delen

Det har efterfrågats en förlossningsberättelse. Så här kommer äntligen (några) rader om den största dagen i våra liv.

Den andra juni var vi inne på förlossningen för ställningstagande för igångsättning. Livmodertappen var mjuk och läkaren gjorde en hinnsvepning. Det bestämdes att vi skulle komma tillbaka nästa morgon och att man då skulle ta hål på hinnorna så att vattnet går. Under resten av dagen hade jag något fler sammandragningar än tidigare men fortfarande ingenting som gjorde ont.

Den natten blev det inte många timmars sömn eftersom vi visste vad som väntade dagen efter. Framåt fem tiden hade jag förvärkar under någon timme med cirka tolv minuters mellanrum. När det var dags att stiga upp hade förvärkarna försvunnit men slemproppen gick när jag var på toa. Efter att förlossningen gett klartecken att det fanns rum för oss åkte vi och var på plats 7:35.Efter att vi gjort oss hemmastadda på vårt rum började man med att koppla en ctg-kurva. Allt såg fint ut och strax efter nio tog man hål på hinnorna. I samband med detta sattes även en skalpelektrod på Bebben för att lättare ha koll på hennes hjärtslag under förlossningen.
Framåt tolv, ett tiden började värkarna ta fart och jag kräks. Strax innan halv två började jag använda lustgas. Oj, vad trött man blev! Hade ingen koll på rum eller tid. Det var bara jag, värkarna, lustgasen och mannens röst i bakgrunden. Det bytes personal på avdelningen och bestämdes att jag skulle få värkstimulerandedropp för att få fart på det hela. Vid fyra tiden valde jag att få epidural. Jag lyckades inte kissa utan barnmorskan fick tappa mig med kateter.
En timme senare var jag öppen 10 cm men huvudet behövde komma ner ytterligare. Värkarna kom igång rejält och jag började känna att jag gärna ville krysta. Vid 18-tiden fick jag klartecken att det var fritt fram att börja krysta. Och 18:35 hände det vi längtat så efter, vårt Mirakel föddes. När Miraklet kom upp på bröstet skakade jag i hela kroppen av total lycka, lättnad och utmattning!

Fortsättning följer...

4 kommentarer:

Sara sa...

Så underbart att få läsa dina förlossningshistoria. Jag vet inte om jag har blivit känsligare efter att själv har fått barn, men nu kan jag inte läsa en förlossningsberättelse utan att få tårar i ögonen och tänka på min egen.

Kram

Anonym sa...

Så spännande att få läsa din historia! Vilken häftig känsla det måste vara att efter ALL väntan äntligen få träffa ert mirakel! Än en gång stort Grattis! =))

Jag blir mer och mer förväntansfull och längtar till vår förlossning!
Kram

♥ Ninna - VillBliMammaNu ♥ sa...

Så ljuvligt! GRATTIS!

Kram Ninna

ettvanligtliv sa...

Vad fint, låter som en fantastisk förlossning.
Kram!