Den största dagen i våra liv - andra delen

Fortsättningen... Första delen kan du läsa här

Mannen klippte navelsträngen med vänsterhand och fotade med högerhand ;) Samtidigt började barnmorskan undersöka mig och kollade hur mycket jag behövde sys. Sy? Jag hade varken känt eller fattat att jag sprack. Miraklet hade haft den goda smaken att komma ut med armen runt huvudet. Det ökade trycket av armbågen hade gjort att jag sprack. Ett väldigt fint snitt men långt. Det var precis att det inte nådde ända fram till ändtarmen. Att bli sydd kändes inte speciellt mycket tack vare lokalbedövningen.

Miraklet började suga direkt och vi blev lämnade ensamma med vårt mirakel. Det dröjde någon timme innan Miraklet blev vägd och mätt. 3840 gram och 52 cm. Barnmorskan verkade ha svårt att tro att hon var en sån stor tjej. Vi blev serverade den berömda grattis-brickan som jag gärna vill kalla gratis-brickan eftersom det varit ett sånt tjat att den var gratis även för mannen. Vi får besök av några kompisar som ska ha barn i augusti men tillbringat eftermiddag i rummet intill med förvärkar. (De fick bukt på värkarna och de har inte fått sitt barn ännu)

Efter en dusch fick vi komma till BB. Vi fick ett familjerum och mannen kunde därför stanna över natten även han. Vi upptäckte att Miraklet var väldigt blå om händerna och kall. När man undersökte henne upptäckte man att hon hade låg temp och låg puls. Ordinationen blev att sova med henne på magen hud-mot-hud med massa täcken över. Under natten och morgonen kollade man temp och puls några gånger och bara efter några timmar var det normalt igen.

Vi stannade två nätter på BB alla tre. Skönt att ha hjälp nära till hands om det var något men det kändes mest som vi bodde där i vår lilla bubbla och brydda oss inte så mycket om varken personalen eller de andra familjerna.