Min man är så snäll. Han vet att jag inte gillar att ringa telefonsamtal och att det dessutom är svårt för mig att ringa från jobbet. Så därför ringde han idag till familjerätten för att anmäla vårt intresse för adoption. Det första steget är en informationsträff som tidigast kunde bli aktuellt om cirka fyra veckor. Efter informationsträffen kan man anmäla sig för föräldrarutbildning som måste göras innan hemutredningen kan dra igång.
Mannen frågade lite om hur de ställde sig till IVF och adoptionsutredning. Som väntat blev svaret att IVF ska vara ett avslutat kapitel innan man kan påbörja föräldrarutbildningen. Hon sa också att "ni måste förstå att adoption är en långdragen process". Jaha, det är kanske därför man vill komma igång med utredningen redan nu, trots att vi tänker pröva IVF också. Jag förstår inte alls problemet. När man väl skickar iväg papperna till adoptionslandet kan jag förstå att det inte är så lämpligt. Men under utredningen kan jag inte se någons större skillnad över att försöka på naturlig väg eller att få lite hjälp på traven. Man är ju skyldig att anmäla om man blir gravid så vad är problemet!? Kanske var dumt att fråga men vi skulle inte ha samvete till att inte berätta om IVF om visste att det kanske inte var enligt reglerna. Ja, ja vi får gå på informationsträffen för att förhoppningsvis få lite mer svar och sen diskutera hur vi ska göra. Det kan ju i vilket fall som helst inte vara något problem att stå i kö hos adoptionsorganisationen under tiden man gör IVF.
Eftersom vi är inne på Kenya som adoptionsland och det inte är någon speciellt lång kö dit så var vår tanke att tjäna lite tid (vi är inte helt naiva utan fattar att det kommer ta ett tag med kommunen...) och få komma iväg relativt snart efter att vi gjort våra lanstingsbetalda IVF. Men, men tydligen EN sak i taget. Känns i alla fall skönt att vi börjat ta tag i saken i alla fall. Nu ska vi föröka ta oss i kragen och betala adoptionsorganisationen också.
4 kommentarer:
Nej, det är svårt att förstå det där. Roligt att ni tittar på Kenya, för oss föll det landet tyvärr bort eftersom man måste vara där i ett halvår och det ansåg vi oss inte ha råd med, och inte skulle det funka med jobbet heller. Planerar någon av er att jobba därifrån?
Om ni vill följa ett par som i dagarna åker till Kenya så titta till hos Åsa och Andreas: http://iborian.wordpress.com/. De har planerat att vara borta i 9 månader och det är oerhört intressant att läsa om planeringen kring detta.
Tycker att ni gör helt rätt i att anmäla er för adoptionskursen. Anmäl er också till någon adoptionsförmedling.
Kram Kix
Svar till Pi:
Varken mannen eller jag har ett jobb som vi kan ta med oss till Kenya. Vi har inte börjat fundera och planera har vi ska få det att gå ihop rent ekonomiskt. Men vi tror att det kommer att ordna sig. Funderar på att studera på distans över internet några kurser för att få csn-bidrag, jag har ganska mycket semesterdagar och sen är vi inte främmande för att ta lån. Folk tar lån för att resa, köpa möbler... så varför inte låna för att adoptera. Vi ser det som en investering och en möjlighet att få lära känna vårt barn tillsammans under en längre tid utan att någon av oss måste jobb.
Internationella adoptioner
tycker jag är etiskt och moraliskt fel.
Skicka en kommentar