Fick följande kommentar på mitt förra inlägg:
Vet inte om det är mitt landsting som säger att jag inte får ställa mig i adoptionskö undertiden som jag gör IVF-behandling, eller om adoptionsreglerna är sådana. Tycker det är orättvist, för jag blir ju inte yngre och väntetiderna är så enorma på alla håll och kanter..
Jag tycker att det låter orimligt och förstår inte varför IVF och adoption skulle säger emot varandra. Men det finns ju regler för allt. Jag vet att läst adoptionsberättelse om par som gjort IVF samtidigt som de gått föräldrarutbildningen och hemutredningen. Men det kan ju hända att det har ändrats eller att det är skillnad på vart man bor. Vilket är ännu värre. Sa det skilja även här och inte bara på antalet lanstingsbetalda IVF runt om i landet? Det satte i alla fall igång lite fler funderingar (trodde inte det var möjligt). Är det någon som har några erfarenhet och vet hur det ligger till?
7 kommentarer:
Vi påbörjar vår utredning för adoption nästa vecka. Vi har vårt IVF-försök 4 kvar samt 2 frysförsök kvar som vi tänker göra under tiden. Det är ingen som frågat om det och vi kommer att "mörka" detta under utredningen om de frågar.
Kram Kix
Det är väl klart att ni kan ställa er i kö!
På AC:s hemsida står det att man ska höra av sig om man blir gravid. Men alltså innan ni fått medgivande och skickat ansökan till ett särskilt land spelar det väl ingen som helst roll!
Det är klart att ni måste få ställa er i kö!
Vår kommun sa att man skulle vara helt klar med IVF innan man gjorde adoptionsutredningen, har aldrig förstått varför? Nu slumpade det sig så att vi inte gjorde IVF under själva utredningen, men väl efteråt.
Min man och jag resonerade som så att: Så länge man inte skickat papper till ett land så ska ingen lägga sig i om vi gör IVF eller inte. När papper är skickade till ett särskilt land så är det ju däremot som att vara gravid (att vänta på ett speciellt barn) så då vill inte vi göra IVF.
(Nu kommer vi inte göra fler IVF hur som helst så det gör sig självt).
Anmäla er till en organisation (och få ett könummer) kan ni ju göra när som helst, vare sig IVF, medgivande eller inte!
Lycka till!
Man måste väl få ställa sig i kö. Däremot har jag förstått att många kommuner vill att man ska vara klar med ivf innan man blir godkänd, men det är väl en helt annan sak.
Det är som du skriver. När pappren är skickade till landet så ska allt ivf-ande vara slut. Då ska det barnet ni väntar på i ert nya land vara den ni satsar allt på.
Innan dess kan ni absolut göra både och. Vi fick också höra att man ska vara "klar" med ivfandet och under utredningen så ställs det mycket frågor som kan visa om ni är redo eller inte för adoption. Och det är just det som är grejen. Adoptionsutbildningen ska man gå med själ och hjärta och man ska vara helt öppen inför adoption. Men det tycker iaf inte jag innebär att man måste gjort klart de ivfer man vill göra. Bara ni är öppna.
Kram /Åsa
Vi gjorde vår 3:e IVF samtidigt som vi gick den förberedande föräldrakursen för adoption. Sen anmälde vi oss till hemutredning och påbörjade samtidigt IVF nr 4. Samma dag som vi så fick vårt efterlängtade plus ringde faktiskt handläggaren och vi fick den första tiden för hemutredning. Vi blev lite ställda men valde att ändå tacka ja ifall fröet i magen inte skulle vilja stanna kvar eller om vi i framtiden skulle vilja adoptera ett syskon. På vårt första möte med handläggaren berättade vi om graviditeten. Vi körde med öppna kort hela tiden. Dessutom växte ju magen sig synlig under processen... Och för ett par månader sedan blev vi föräldrar!
Jag vet inte hur policyn bland stadsdelens handläggare egentligen är, men jag tror att många om inte annat ser mellan fingrarna med att man kör med "parallella processer" (vaddå, annars skulle man ju inte få ha sex heller). Med tanke på hur lång en IVF-resa kan vara och att adoptionsprocessen ofta är minst lika lång borde man inte kunna hindra barnlängtande par att hålla alla dörrar öppna. Så mitt råd till er - stäng inga dörrar förrän ni själva är redo, förr eller senare kommer förhoppningsvis den ena eller andra att leda till barn också för er!
Håller helt och hållet med dig!!! Blir så glad att höra att det är fler som går igenom samma dilemma som jag och min man gör... Jag mår såå fruktansvärt dåligt för tillfället och vet varken ut eller in... Vill bara långt iväg och komma tillbaka en dag med ett barn i mina armar..... Men försöker vara stark och att inte ge upp!!!! Kram
Skicka en kommentar