Jag klarade mig nästan hela dagen. Men framåt halv åtta gick det inte längre. Låg i mannens famn blöt i hela ansiktet av tårar och stor bölade. Det ända jag fick fram var "vi skulle fått se hjärtat slå idag". Det kändes så orättvist och allt påminde om det som skulle kunna ha varit. Efter lite sömn känns det lite bättre men det känns som tiden står stilla. Jag vill att dagarna ska gå och vi kan få komma igång med IVF. Jag längtar så efter att få hålla mitt barn i min famn.
7 kommentarer:
Din stackare. Usch, lider med dig, men ibland gör det gott att gråta. Känns som allt det som tynger en kommer ut, för min del iallafall.
Ta hand om dig. Varma kramar
åh gumman, känner igen mig så mkt i dina tankar....hos mig ekar tankarna om att vi skulle gått in i v 12 just idag. vi fick jui faktiskt se vår bebis och sew hjärtat slå....så iaf jag känner mig snuvad på konfekten....mán tycker ju att risken borde vara minimal när man sett att hjärtat slår...men tydligen inte...
vi vill helst börja med ivf nu..men väntar på min mens...kan tydligen bli sen efter mf....
kram och mys på med din karl
<3
Jag lider med dig :-((. Det är bra att du kunde gråta, smärtan måste komma ut.
Ni ska lyckas nästa någon, jag håller tummarna för er.
Kramar
det värker i hjärtat när jag läser vad du skriver...
Fick själv se ett "liv" utan "hjärta" i v 10, det är tungt.
Släpp ut och bearbeta så mycket du orkar, ta stöd i de som står dig nära
Tänker på dig!
Förstår att det är tungt. Sörj så mycket du behöver, tror att det är bra att inte hålla inne på ledsenheten. Stor kram.
Tröstkram!
Det gör ju så obeskrivligt ont! Jag känner mig dig och tänker på dig!
Kramar
Skicka en kommentar