Det känns som vi har kommit tillbaka till livet vi hade innan graviditeten och missfallet. Visst händer det (ofta flera gånger om dagen) att jag tänker på det som kunde ha varit. Men dagarna rullar på och vi vågar titta framåt och hoppas igen. Jag vågar be Gud om ett mirakel. Jag hoppas bara att vi inte ska behöva vänta allt för länge på miraklet.
Läste i en andaktsbok att livet inte bara består av månader och år utan av minuter och timmar. Att man ska ta tillvara på alla dagar har man ju hört hundra gånger. Men här bröts det ner ännu mer, till timmar och minuter. Jag vill inte se tillbaka på dessa åren då vi levde med vår längtan och tänka, oj, där har vi tryckt på pausknappen under väldigt lång tid. Så dom dagarna jag orkar försöker jag att ta tillvara på.
2 kommentarer:
Ja usch, det där är verkligen en oro för mig, att jag ska känna att en lång period i livet bara gått ut på att vänta. Men det är så svårt att ta vara på dagarna när man längtar så mycket.
Rätt inställning att försöka ta tillvara på livets alla minuter, men det är som sagt inte alltid så lätt...
Skicka en kommentar