onsdag 12 maj 2010
Dela sitt liv
Under den senaste tiden har ett stort samtalsämne på jobbet varit hur många kan dela sina liv så öppet på Facebook och i bloggar. Det är visseliggen den lite äldre generationen som kommer med sina åsikter. Men det har i alla fall fått mig och fundera på om jag är knäpp som bloggar om vår barnlöshet. Antagligen skulle jag bli knäpp om jag inte bloggade. Bloggandet har verkligen blivit terapi för mig. Jag är glad att jag bloggar anonymt. Inte för att det skulle göra speciellt mycket om de visst men man slipper ju många kommentarer och att folk lägger sig i saker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller helt med dig, det är terapi!! Ibland hade jag önskat att jag vore anonym också, då skulle jag kunna skriva mer privata saker än jag gör idag, men icket då.
Eftersom en del av oss är anonyma gör det ju faktiskt inget att vi lägger ut våra liv, det blir ju som att läsa en saga eller en bok. Och de som inte är anonyma (som Jenny här ovan) skriver ju näppeligen om en del av de där intima saker som åtminstone jag delat med mig av. Skulle jag faktiskt inte göra om jag bloggade öppet. Jag kan se en massa fördelar med att blogga men kan faktiskt inte se någon enda om man är anonym och några få om man inte är anonym. Den äldre generationen är inte van vid det tror jag bara. Blogga på du, det tänker jag göra. Det gör oss gott. Och så får vi ju så mycket stöd som är ovärderligt och som vi annars aldrig skulle få.
Heja oss!!!
Kram
Utan min blogg hade mitt huvud blivit överhettat,tänk att aldrig riktigt bli av med sina tankar och funderingar..Bloggar är bra och bloggar hjälper andra,tycker om din blogg så fortsätt gärna..Kram
Skicka en kommentar