En man drömde att han gick längs en strand och han gick tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under hans levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under de svåraste och mest ensamma perioder av hans liv.
Detta bekymrade honom och han frågade Gud :
”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig som mest. Herren svarade ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – då bar jag dig.
Författare okänd
5 kommentarer:
Den är så fin och så sann tror jag!
Oj, ja den var jätte fin! Behövde verkligen läsa den nu! Tack för otroligt bra blogg
Kram Nenne
Hej, fantastiskt fin dikt!
Har följt din blogg och tycker att du skriver bra! Jag har en fråga och hoppas att du inte tar illa vid att jag ställer den!
Vi ska producera en dokumentärserie och söker nu ca 8 par som kan tänka sig vara med i den. Vi vill under en längre tid få möjligheten att skildra ofrivilligt barnlösa på deras resa, från IVF och insemination till förlossning eller adoption.
Dokumentärserien, ledd av en av våra främsta programledare, kommer att skildra par som av olika anledningar har det svårt att få barn på naturlig väg.
Vi tror att detta kommer att bli den starkaste och härligaste serie som någonsin visats på TV!
Är du och din partner intresserade och vill få mer information, kontakta mig Ingela Widström på 08-459 78 09. Om detta inte låter som något för er, uppskattar vi om du kan rekommendera någon annan som du tror vill vara med.
Tack på förhand!
Vänligen Ingela
När jag läste den här dikten första gången grät jag hejdlöst. Den är så oerhört vacker. Tack för att du påminde mig om den.
Kram
Fin!
Kram Kix
Skicka en kommentar