tisdag 25 januari 2011
Ett år sedan
25 januari för ett år sedan var en jobbig dag som avslutades i tårar. Det känns konstigt att det bara är ett år sedan, samtidigt som det ibland känns som det var igår. Ibland kommer det tillbaka, panikkänslan över att börja blöda och sorgen och tårarna som inte ville sluta rinna när det inte fanns någonting att se med VUL. Men trots allt ser jag missfallet som början. För när jag bearbetat sorgen lite kunde jag ändå se ljuset och hitta nytt hopp. Och att sitta här med Bebben som sparkar i magen gör ju dagen lite lättare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh fy, jag vet precis hur det känns, det gör så himla ont!! :( Hoppas så innerligt o ber att jag också om ett år får sitta med en gravid mage o en bebis som sparkar...det gör ju det hela så mycket lättare!
Kram
Du ger hopp till oss andra som strävar på. 2011 blir ett underbart år för dig :)
Kram!
Så härligt att höra och de ger ju som sagt oss andra hopp. För drygt ett år sen var vi också på VUL där det visade sig att embryot dött. Så nu hoppas jag att det blir ett fint VUL om två veckor.
Det måste ha varit en fruktansvärd dag.
Det är så skönt med att det verkar som sorg faktiskt vänds till glädje ibland.
Har väldigt lik story som dig. Vårt andra IVF slutade i tidigt missfall i v 7 i januari 2010 och ett VUL som visade att hjärtat inte slog. Trodde aldrig jag skulle komma över sorgen. Nu sitter jag här i vecka 23 (ligger exakt en vecka efter dig) men en växamde mage och ett pyre som sparkar.
Lycka till med allt!
/Lina
Skicka en kommentar