För någon vecka sedan träffade mannen en av killarna som vi gick föräldrarutbildningen för adoption med. Han berättade att han ryktesvägen hört att ett annat par i gruppen är gravida. Idag fick jag veta via facebook att det var sant och att de har beräknat förlossningsdatum 3 dagar innan oss. När vi träffades sist i slutet av oktober var vi i vecka 12 och jag hade ont i magen och tyckte att det var hur jobbigt som helst att berätta för de andra paren att vi var gravida. Vi ansåg att det var bättre och vara ärliga och berätta. (det hade ingenting att göra med att vi kommit till vecka 12) Nu känner jag mig inte lika säker. Det andra paret måste ju också vetat att de var gravid och varför berättade de ingenting ens när vi berättade? Borde vi inte berättat?
6 kommentarer:
Det finns inga rätt eller fel i den frågan tycker jag. Ni gjorde det ni ansåg rätt utifrån er. Bättre kan ni inte agera.
Säkert gjorde de likadant, fast tvärtom.
Det paret vill kanske vänta några veckor till för att vara mer på den säkra sidan innan man berättade.
Man ska berätta när man är redo och det gjorde ni. Det finns inget rätt eller fel i en sådan situation utan varje par får själv bestämma.
Svar till Dina:
Jag vet egentligen inte om vi var redo att berätta men kände att om det varit några andra som var gravida så skulle vi vilja veta och inte få höra på omvägar. Kanske är det därför jag reagerar eftersom dom valde att inte berätta.
Jag förstår att du reagerar. Att höra något på omvägar är aldrig roligt.
Det kändes uppenbarligen inte rätt för dom att berätta o det måste vara upp till varje par att känna efter. Att andra vill veta direkt och inte höra om det på omvägar är faktiskt inte deras problem/ansvar. Lena
Svar till Lena:
Självklart måste var och en känna efter vad som känns rätt för just dom. Det finns inga rätt och fel i frågan. För barnlösa är gravidbesked mycket laddat. Det kan vara svårt att känna glädje med andra när man själv försökt så länge. Vissa tror därför att de skyddar barnlösapar genom att inte berätta.
I detta fall handlade det inte om att vi fick veta på omvägar utan rädslan över att VI trampat på barnlösas tår genom att berätta.
Skicka en kommentar