Lotusbarnen

För ett par dagar sedan fick jag en kommentar (se nedan) om en blogg som uppmärksammar ett av Adoptioncentrums barnhem i Indien. Jag har inte hunnit läsa så mycket själv men vill ändå uppmärksamma bloggen och deras kamp för barnen.

"Snälla uppmärksamma vår blogg. lotusbarnen.blogg.se

Vi är tre unga tjejer som under tre månader arbetat och bott på ett av Adoptionscentrums barnhem i Indien. Under tiden på barnhemmet blev vi vittne till en fruktansvärd, nedbrytande och mycket allvarlig misshandel av barnen. Trots att adoptionscentrum adopterar barn från barnhemmet och bistår med pengar tar de inte våra vittnesmål på allvar. De anser inte att en kortsiktig lösning är av värde trots att barnen lider varje dag. Vårt syfte med bloggen är att skapa oponion. Snälla hjälp oss att ge våra älskade barn ett ansikte och en bättre framtid. De lever på barnhemmet helt isolerade och kan inte själva påverka sin situation.

~Även i de smutsigaste av dammar kan de vackraste av blommor växa~ "

Antalet internationella adoptioner minskar men köerna är långa

Antalet utlandsadoptioner har sjunkit under de senaste åren. En av anledningarna till att ansökningarna sjunkit är att personer över 42 år inte får adoptera och därför inte hinner fullfölja en adoption eftersom köerna är långa. Många länder hitta fler och fler inhemska familjer att placera barnen i och kvar blir ofta barn med speciella behov. Adoptionscentrums utlandschef Eva Andersson Hedén önskar att fler vågade adoptera barn med speciella behov.

Ofrivilligt barnlös - vår historia

Sommaren 2007 – Vi bestämmer oss för att vi vill ha barn.

December 2008 – Vi kontaktar sjukvården.

Januari 2009 till Maj 2009 – Vi gör vår utredning. Blodprov, spermaprov, vaginaltultraljud med kontrast och hyperskopi. Alla prover och undersökningar ser bra ut det vill säga de hittar ingen förklaring till vår barnlöshet.

Juni 2009 – Jag äter en första kur med Pergotime och Pregnyl. Behandlingen avbryts på grund av förtidig ägglossning.

Augusti 2009 – Jag äter den andra kuren med Pergotime och Pregnyl men vi lyckas inte bli gravida.

Oktober 2009 – Vi gör en insemination efter behandling av Pergotime och Pregnyl. Vi blir inte heller gravida denna gång.

November 2009 – Vi ställer oss i kö för IVF, provrörsbefrukning.

Januari 2010 – Undret sker, vi blir gravida efter att försökt i över 2 och ett halvt år. Lyckan varar inte länge utan slutar i missfall i vecka 7.

Februari 2010 – Vi ställer oss i adoptionskö hos Adoptionscentrum.

Mars 2010 – Vi är på inskrivningssamtal för IVF. Läkaren rekommenderar att vi gör ytterliggare behandlingar med Pergotime och Pregnyl innan vi gör IVF.

April 2010 – Första adoptionssamtalet hos familjerätten. Fjärde kuren med Pergotime och Pregnyl. Blir inte gravida denna gången heller.

Juli till September 2010 – IVF

Augusti till Oktober 2010 – Går föräldrarutbildning för adoption.

13 September – Positivt graviditetstest!

19 Maj 2011 - Beräknad födelsedag för Bebben.

Morgonläsning

Morgonläsning på bussen i en gratistidning innehåller artikel om familjen Klefsjö som adopterat tre barn med särskilda behov från Kina. Om jag inte minns helt fel så är det en av familjerna som intervjuades i senaste tidningen från adoptionscentrum. Kul när det kommer fram i allmänna medier också!

Styrelseuppdrag

Igår ringde de från vår lokala avledning hos adoptionscentrum och undrade om vi ska komma på årsmötet och om någon av oss skulle kunna tänka sig att sitta med i styrelsen. Hade vi inte haft det lilla livet i magen så skulle vi absolut kunna tänka oss det. Nu känns det inte riktigt aktuellt.

Medlemsavgift

Idag kom inbetalningskort för medlemsavgift och ärendeavgift från adoptionscentrum. Nu när vi är gravida kommer vi inte betala för att behålla vår köplats. Även om vi kan tänka oss att adoptera någon gång så är det inte aktuellt just nu. Men det känns läskigt att släppa adoption och lita på att allt kommer gå vägen med bebben i magen.

Trött

Trött lördagmorgon. Har förflyttat mig från sängen till soffan med täcket och kudden. Nu en kopp te och nya nummret av Att adoptera från Adoptionscentrum.

Adoptionscentrum jobbar på

Som jag skrivit om tidigare beslutade regeringen 2007 att göra en allmän översyn av de centrala bestämmelserna som rör adoption och i juli 2009 presenterades Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) som nu är på remiss. Igår skickade Adoptionscentrum in sitt remissvar till Justitiedepartementet.

I utredningen finns bland annat förslag på både en övre och undre åldersgräns för medgivande för adoption. Adoptionscentrum menar att man bör göra en individuell helhets bedömning av de som vill adoptera. De skriver på sin hemsida: "Åldern är en viktig faktor, men den ska inte vara skäl för avslag på ansökan om adoption. Därför anser vi att åldersgränser inte ska skrivas in i svensk lag."

Jag har sagt det förut och kommer säg det igen, åldern har ingenting att göra med längtan efter barn.

Särskilda behov

Att orka och våga adoptera ett barn med särskilda behov tycker jag är stort. Jag beundrar dom som göra det. Flickan som Katherine Heigl adopterade för inte så länge sedan har ett hjärtfel.

Köerna för att adoptera barn med särskilda behov hos Adoptionscentrum är kortare. Vi är ännu för unga för att adoptera barn med särskilda behov. Behoven kan vara:

• läpp- käk- och gomspalt
• hjärtfel
• ortopediska problem
• cerebral pares
• hepatit B+
• talassemi
• epilepsi
• analatresi
• missbildade genitalia
• hypospadias
• ryggmärgsbråck
• syn- och hörselskador
• friska, lite äldre barn dvs barn 6 år och äldre
• ”mentally retarded”

Vår historia

Jag har gjort en liten sammanfattning av vår historia. Tänkte att jag skulle återkomma till listan och lägga till allteftersom det händer saker.

• Sommaren 2007 – Vi bestämmer oss för att vi vill ha barn.
• December 2008 – Vi kontaktar sjukvården.
• Januari 2009 till Maj 2009 – Vi gör vår utredning. Blodprov, spermaprov, vaginaltultraljud med kontrast och hyperskopi. Alla prover och undersökningar ser bra ut det vill säga de hittar ingen förklaring till vår barnlöshet.
• Juni 2009 – Jag äter en första kur med Pergotime och Pregnyl. Behandlingen avbryts på grund av förtidig ägglossning.
• Augusti 2009 – Jag äter den andra kuren med Pergotime och Pregnyl men vi lyckas inte bli gravida.
• Oktober 2009 – Vi gör en insemination efter behandling av Pergotime och Pregnyl. Vi blir inte heller gravida denna gång.
• November 2009 – Vi ställer oss i kö för IVF, provrörsbefrukning.
• Januari 2010 – Undret sker, vi blir gravida efter att försökt i över 2 och ett halvt år. Lyckan varar inte länge utan slutar i missfall i vecka 7.
• Februari 2010 – Vi ställer oss i adoptionskö hos Adoptionscentrum.
• Mars 2010 – Vi är på inskrivningssamtal för IVF. Läkaren rekommenderar att vi gör ytterliggare behandlingar med Pergotime och Pregnyl innan vi gör IVF.
• April 2010 – Första adoptionssamtalet hos familjerätten. Fjärde kuren med Pergotime och Pregnyl. Blir inte gravida denna gången heller.
• Framtiden – IVF med sprejstart i slutet av juli 2010. Gå föräldrarutbildning för adoption som startar i december 2010.

Adoptionsbidrag

När adoptionsbidrag infördes i slutet av 1988 var bidraget 20 000 kr. Mediankostnaden för adoption låg det året på 38 500 kr. 2001 höjdes bidraget till 40 000 kr. Kostnaderna idag ligger på en helt annan nivå än när bidraget infördes och täcker bara en liten del av adoptionskostnaden. Vore kanske läge att se över bidraget igen? (Fakta från Adoptionscentrums tidning Att adoptera nummer 2/2010)

Nya adoptionsregler på G?

Regeringen har under flera år haft en utredning gällande adoptionsregler. Förslagen i utredningen syftar till att stärka barnperspektivet. Bland annat ska barnets bästa på ett mer tydligt sätt vara avgörande för alla beslut om adoption. Förslag på att medgivande ska gälla 3 år istället för 2 år. Vidare föreslås att 25-årsgränsen behålls men att det ska bli svårare att adoptera om man är över 42 år vid ansökan om medgivande.
(Information från Adoptionscentrums tidning Att adoptera, nummer 2/2010)

Ett första samtal

Idag har vi varit hos familjerätten för ett första informationssamtal om adoption. Handläggaren förklarade lite om hur processen går till och visade ett flödesschema/utredningsplan för internationell adoption. Det var inga stora nyheter eftersom det mesta går att läsa på internet. Jag var mest intressarad av hur lång tid allt kommer att ta i just vår kommun. Första steget är föräldrarutbildning som är uppdelat i sju tillfällen. Handläggaren kunde inte svara på när nästa kurs startade. Antagligen blir det till hösten. Vi kunde ringa själva till de som ordnar kursen för att få mer information.
Efter att föräldrarutbildning är avklarad startar medgivarutredningen som kan ta upp emot ett halv år. Med andra ord tar det väl ett år att få allt ordning för att skicka till Adoptionscentrum som sen skickar vidare till adoptionslandet. Ett barn känns långt bort. Varför ska allt ta så lång tid?

Det gillar vi!

Äntligen har Allt om barn uppmärksammat adoption. Det gillar vi!

I artikeln kan man läsa lita fakta om adoption och hur en adoption går till. Mycket av informationen är hämtad från Adoptionscentrumshemsida så med andra ord inga stora nyheter för mig eftersom jag läst i stort sett all information där. Men hittade lite som jag inte visst som att medelåldern för att adoptera är 39,9 år för kvinnor och 40,8 år för män.

Topp 10 anlända utomnordiska adoptivbarn 2009 (0-10år)

1. Kina 248

2. Sydkorea 94

3. Vietnam 65

4. Colombia 54

5. Taiwan 43

6. Sydafrika 41

7. Somalia 40

8. Indien 37

9. Etiopien 37

10. Thailand 23

Första brevet

Igår kom det första brevet från adoptionscentrum. Det var en bekräftelse på att de fått inbetalningen och att vi nu har ett könummer. Brevet innehöll bara en mapp med några få papper i. Det är meningen att mappen ska skickas tillbaka innehållande medgivande efter hemutredning och allt sånt. (om jag förstått saken rätt) För några dagar sedan fick vi ett långt mail som innehöll lite mer information. Kul att det händer lite saker.

Och så kom mensen

Som ett bevis på att beslutet att betala in de 3000kr till Adoptionscentrum var ett bra beslut så kom mensen. Sa till mannen redan när vi satt där och tryckte in siffrorna på internetbanken att det känns som mensen är på väg. Och mycket riktigt någon timme senare var det ett faktum. Tänk att kroppen för en gång skull visade sig kunna fungera normalt och komma precis enligt tidtabellen från livet innan missfallet.

Nu är det gjort

Vi har precis ställt oss i adoptionskö hos adoptionscentrum.

Infertilitetsintyg

Kraven för att adoptera från Kenya via adoptionscentrum är följande:

Gifta par, minst 3 års äktenskap.
Minst 25 år gamla.
Infertilitetsintyg
Vistelsetid 7-10 mån. Båda makarna måste stanna minst 3 månader, därefter kan en av makarna resa hem och komma tillbaka till domstolsförhandlingar i landet.

Någon som vet vad infertilitetsintyg innebär? Kan det vara så att vi inte har möjlighet att få ett sånt eftersom vi blev spontant gravida och man inte hittat någonting som är fel? Kan man få ett infertilitetsintyg utskrivet under pågående behandling?